löjligt nostalgisk

Ibland kan jag bli så där lite lagom löjligt nostalgisk, minns du ditt 70-tal om man nu var född då alltså.

När telefonen stod där den stod, skulle man bära den med sig fick man nöja sig med sladdens räckvidd, förhoppningvis var den placerad i närheten av en garderob så man kunde krypa in där och klämma sladden i dörren för att få prata ostört.

 Eller Kobran som egentligen heter Ericofonen, var den röd vad den extra värdefull. För att ringa med den fick man vända upp och ner på telefonen, eftersom fingerskivan fanns i botten. Ställde man apparaten tillbaka bröts linjen automatiskt eftersom  knappen i fingerskivans centrum trycktes in. En riktigt häftig pryl att bara titta på.  Inte fattade man då att den hade varit kul att ha kvar som en rolig accessoar.

Nej när den trådlösa telefonen flyttade in som för den delan var stor som en tegelsten då åkte Kobran ut.   Tänk att man överlevde utan mobiltelefon och att inte vara anträff- bar dygnets alla timmar.

 

 

 

Annonser

2 thoughts on “löjligt nostalgisk

  1. Hi hi Ja jag minns 😀 Numera hittar man aldrig luren när det ringer och skulle man hitta den så är den urladdad 😉
    Men mobilen ser jag till att ha i närheten och laddad av nån konstig anledning 😉

Var inte blyg lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s