I galopp

Jag tar vid där jag slutade igår. Som jag skrev så kom det ett föl ja det kom faktiskt ganska många föl under åren och jag lovade mig själv eller snarare lovade maken att när de är året så ska de säljas, år fyller de ju på nyårsafton, jo så är det alla hästar fyller år på nyårsafton oavsett när de är födda. Så möter du en häst på nyårsafton kan de vara på sin plats att gratulera på födelsedagen.

Men åter till det där med fölen, när de var runt året och så underbart söta så gick det ju inte att sälja dem, nej de fick gå kvar tills de var både 2 och 3 år gamla och några stannade längre, mycket längre, föds det då ett om året så blir det snart ganska många, tillslut satte jag ned foten eller snarare var det maken som satte ned foten och sa ifrån, frimärke kan man samla på men inte på hästar.

Men några fick stanna och en av dem kan jag berätta lite mer om, Chopin han föddes en tidig morgon och han var så liten och klen att han inte orkade resa sig och dia, nu är det så att maken som är stadsbo från början var den som fick vara barnmorska vid alla födslar själv vandrarde jag inomhus och tittade på övervakningskameran tills allt var överstökat. Den här lille parvelen fick vi utfodra med nappflaska, hans mamma var duktig och lät stadsbon mjölka, och vi fick hjälpa honom upp för av egen maskin gick det inte, på vingliga ben försökte han ta sig fram till sin arma mor sen föll han ihop i en liten hög. Men så började han växa och han växte och han växte och när han var 4 år mätte han 184 cm över manken, och det är stort och man satt väldigt högt över marken.

Så klart skulle döttrana följa i sin mors fotspår, till äldsta dottern köptes det en D-ponny en fantastisk liten Albin importerad från Holland honom hade hon så stor glädje av under många år, en härlig ponny som älskade sin ”matte” över allt annat. Han var skimmel vitaste vit, men på äldre dar fick han Malignt melanom och fick galoppera över regnbågsbron.

  Yngsta fröken som var ganska vild och påhittig som liten ville ha en ponny med massor av bus i kroppen och det fick hon Zalina en danska med mycket humör och egen vilja, tillsammans for de två fram över den skånska slätten i ett tempo som ibland gav den här mamman hicka, Idag är Zalina 24 år gammal ser fortfarande ut som hon var sju hon går kvar som pensionär hos de nya ägarna av gården, när vi kommer på besök känner hon genast igen oss och  kommer gnäggande fram och hälsar, men man får akta sig så man inte får sig ett tjuvnyp.

Så ser min hästresa ut, ni som tittat in hoppas jag haft en trevlig stund.
Om jag saknar det ? Ja ibland men var tid har sin tjusning !

Tjingeling !