Tro

Var och en har sin tro jag har min.

Innan vi flyttade in i vårt lilla gathus bodde vi på en hästgård byggd 1900. Gården hade en gång i tiden varit kommungård eller fattighus alltså ett ställe dit de fick flytta som inte kunde klara sig själv.I stallet där vi byggde foderkammare till våra hästar kunde man bara öppna dörren utifrån, för dit fick de flytta som blivit virriga eller senila. Maten skickade man in genom en öppningsbar lucka i väggen.

Under alla år som vi bodde på gården hade vi en kvinna boende tillsammans med oss, en kvinna i vadlång klänning och schalett om huvudet, massor av hyss hittade hon på men hon visade också när hon tyckte att något inte passade henne. Under många år hade vi julgranen stående i stora salen men så bestämde vi en jul att granen fick flytta in där vi hade Tv.n för där kunde vi njuta lite mer av den. En kväll satt vi hela familjen samlade och tittade på Tv då lyfte granen, och ”någon” släppte den i golvet så belysningen blinkade och julgrankulor for över golvet, nästa morgon flyttade vi tillbaka granen in i salen. Så blev det lugnt igen.

Vid ett annat tillfälle hade jag mina arbetskamrater hemma på middag, givetvis började vi prata om vår inneboende, eller kanske var det så att denna kvinna ansåg att vi var inneboende hos henne. Då berättar en av tjejerna att hon trodde inte på det ”övernaturliga”, ovanför bordet hade jag en ljuskrona med levande ljus, hon hade inte avslutat meningen förrän ljusen släcktes ett efter ett för att därefter tändas igen. Då reste hon sig och sa nu åker jag hem !

I den lokala dagstidningen stod det en dag att läsa: 
För 100 år sedan.

En 20-årig flicka som sistlidna 24 oktober tog tjenst i Hemmesdynde socken har återkommit till Skivarp i den sorliga belägenheten att hon är sinnesjuk. Då någon plats på hospital ej finns forslades hon lille julafton till fattiggården Öredal.

Kan det kanske vara hon som inte ville lämna gården, berättelser har jag många om vad denna kvinna hittade på under de år vi levde tillsammans, men det tar vi en annan dag.

Min tro är att de som lämnat oss finns fortfarande på ett eller annat vis ibland oss.
Vilken tro har du ?  

 

24 tankar på “Tro

  1. Pingback: Gården | And then there was !

  2. Jag tror som du oxå! 🙂
    Har haft mina upplevelser, mest där jag bodde förut. Ture gillar dom dock inte, förbaskade inkräktare säger han medan Lukas tittar eller somnar om 🙂
    Härlig berättelse du bjuder på, kan tro att hon blev lite skitnödig när ljusen släktes och tändes. 😉

  3. Berätta mer… jag vet vad jag tror! Man ska nog akta sig för att vara för kategorisk i sina bedömningar… då man plötsligt kan bli vare nåt annat!
    Kram

    • Det var ingen fara jag var både uppvuxen på gården då det var mitt föräldrahem och bodde där sedan med min familj, vi var aldrig någonsin rädda 🙂 hon var en snäll själ !

  4. Wiieee vad läskigt med ljusen!!! Och granen!! Jag tror absolut att det finns något efter detta liv, det är ju många som har erfarenheter av de slag du berättar, kan ju knappast vara en slump!

    Härligt inlägg:))

    Kraaaaaaaaaaaaaam aka

  5. Hej! Åh så himla spännande! Jag jag tror på sånt där. det spökar här hemma, knackningar i väggen etc. Vårt hus är byggt på tidigt 1900 tal och var en landsbygdsaffär ganska länge, så här har det varit mkt folk i omlopp. Jag brukar kolla på det Okända på teve och det är spännande också när det är Halloween nu så får man passa på att skriva spökhistorier i bloggen….

  6. Åh, jag har precis samma tro som du, min vän! 🙂 Vilken spännande läsning!
    Vi har oxå lite besök här hemma ibland och vi har alltid trott att det är Mannens pappa som ibland är här och kollar läget. 🙂
    Min älskade Man har också varit hos mig ett par gånger sen han lämnade mig…men det är en helt annan historia, det med. 🙂
    Kram på dig! ♥

  7. Jag tror…efter att ha jobbat på diverse ställen, ”äldrehus”, där många haft sin sista bostad, så är det många som inte riktigt fått ro…Om man sen jobbar natt, då ”ser” man saker, men jag är inte rädd. Är nog mer rädd i mörkret för levande varelser…Fin berättelse, och det är klart hon vill ha lite ordning i sitt hem…***blink,blink***…
    Kram kram

  8. Jag vet inte vad jag tror. Vill vara öppen för allt, men är skeptisk till det mesta innan jag själv har upplevt det. Jag har varit med om saker, men inbillar mig att det finns en naturlig förklaring som jag inte vet om. Men man vet aldrig som sagt. 🙂

  9. Härlig berättelse! Jag har aldrig varit med om ngt liknande själv och vet inte vad jag ska tro. Men jag läste en bok av Kajsa Ingemarsson för ett tag sen, handlade om en kvinna som inte ville släppa taget när hon dog. Tänkvärd. Och bra!

  10. Jag tror som du tror 🙂 !
    Det viktiga är att vi håller oss så kallade ”jordnära”… för det är egentligen inte så konstigt och märkvärdigt utan alldeles naturligt!!! Härligt med din berättelse!!!
    Kram

Var inte blyg lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.