Gården

Den där gården, Igår berättade jag lite om vad som hände när vi bodde på gården, några blev nyfikna och ville veta lite mer och andra som tittar in tänker nog att den kvinnan har nog inte alla hönsen hemma. Men så här var det. I mitten av 70-talet köpte mina föräldrar gården, då hade det varit ett litet lantbruk under en del år, invändigt såg det ut precis som när det var fattighus, en lång korridor med många små rum där fattighjonen bodde, en stor matsal, kök och badrum. I badrummet fanns det faktiskt ett badkar, men badrummet var så litet att man hade gjort ett hål i väggen in till en liten tvättstuga för att det skulle få plats, så när de badade hade de kroppen i badrummet och fötterna i tvättstugan.      Mina föräldrar rev ut och renoverade så huset fick stora öppna ytor, vi hade inte bott där länge när min mor sa att det bor nog någon mer en vi här, ställer jag kaffekoppen för närma kanten på vasken är den flyttad när jag kommer hem, har jag lämnat en dörr öppen är den stängd, hunden vifftar på svansen till något som inte syns. jag minns att både jag och min far skrattade åt henne och tyckte hon var tokig. Åren gick och mina föräldrar sålde gården till oss. Skrattar först som skrattar sist men då började vi också märka att, jo vi hade nog en inneboende. Vår äldsta dotter som var en 7-8 år kunde komma på morgonkvisten och säga – Mamma tanten som bor hos oss får gärna vara här men jag tycker inte om att hon står och tittar på mig på nätterna.

Oftast stökade den här kvinnan mest omkring vid juletid, en jul hade jag alla julklapparna liggande på matsalsbordet, på kvällen var jag ensam hemma med yngsta dottern som låg och sov i våra sängar, när jag tittar in i matsalen ser jag någon som rör sig där inne och tror så klart att det är minstingen som vaknat och är nyfiken på julklapparna. Jag hoppar kvick som en vessla upp ur soffan och går in i rummet men ingen finns där, ni vet när känslan kommer över en att jag har nog somnat och drömt allt ihop, så går jag till köket för att fixa lite kaffe, ute ligger snön vit på marken och jag slår en blick ut genom fönstret, då står det en kvinna i lång kjol och schalett om håret i trädgården hon höjer handen och ser ut att vinka till mig och sen försvinner hon bort.

En sommar skulle min kusin vara barnvakt till våra tjejer och när vi på sen eftermiddagen kom hem var de ute i trädgården, då berättar kusinen att de hade varit ute nästan hela dagen för hon vågade inte gå in, för dörren till vinden hade gått upp, tvärdrag sa vi och stegade in i huset. Men dörren var omsorgsfullt stäng igen.

      Många gånger funderade vi på om vi kanske skulle be någon som är kunnig på just det här, att hjälpa henne över på andra sidan, men någonting har alltid sagt mig att hon ville inte ha den hjälpen, hon trivdes helt enkelt hos oss.  Så kom dagen då vi bestämde oss för att det var dags att sälja och göra något annat, en av de sista nätterna som vi sov på gården innan flyttlasset skulle gå hade jag ett långt samtal med henne, kände att jag var tvungen att tala om att hon aldrig hade stört oss, att vi aldrig varit rädda för henne och att det nog var dags för henne att få ro i själen och göra en resa dit hon faktiskt hörde hemma, där vi en dag kommer att ses igen.

Vad hon gjorde ? Det vet jag faktiskt inte men känslan säger mig att när vi flyttade så flyttade även hon.  

Många gånger har jag fått frågan var du aldrig rädd, nej jag var aldrig rädd, vad skulle jag vara rädd för, jag är skulle nog vara rädd om jag skulle bege mig in till någon storstad ensam på natten.

Ha en fin onsdagskväll.
Tjingeling !

Annonser

22 thoughts on “Gården

  1. Ping: Kvinnan bakom | And then there was !

  2. Jisses, vad spännande! 🙂
    Sitter här och stör mig på att jag inte kan komma på var den där gården ligger. Tycker mig ju liksom känna igen den…Öremölla?
    Kram och godmorgon!

    • mellan Skivarp och Abbekås, i den lilla ”byn” om man nu kan kalla det by, som heter just Öremöllaby.där bodde vi. Kram och godmorgon

  3. Vilken fin historia! Lite spännande och kittlande på något vis:-), men också varm och fin. Tror som du-att kvinnan flyttade när ni flyttade. Vill tro det i alla fall!
    Vilken fin gård:-)!!

  4. Sånt där gillar jag, tycker det är helt fantastiskt att få vara med om nåt sånt. Vilket vackert hus,vad underbart det måste ha varit att få bo där.
    Kram vännen och ha det gott**

  5. Är det en tillfällighet att du berättar nu eller är det just nu det kom upp igen… med tanke på datumet?? Men spännande är det !! 😀
    BOO

    • Läste ditt meddelande här precis i samma veva som jag sa skål Ama. Ditt sista inlägg kan jag inte läsa , bara en massa krumelurer och det beror inte på skålen !

  6. Åh, så spännande! Roligt att du vill dela med dig 😉
    Nä, så länge allt sköts snyggt och inga dumheter händer
    är det väl inget att vara rädd för, tänker jag *ler*
    Vacker gård ni har.

    kram kram Malin

Var inte blyg lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s