att färdas

Ta sig fram, att färdas kan man göra på många olika vis, gå, cykla, bil, båt, tåg och flyg just det sist nämnda har jag ingen större passion förr, inte båtar heller för den delen,  jag vet att jag är inte ensam om den känslan. Även om jag nog kan kalla mig en van flygresenär så infinner sig alltid den där obehags känslan när det börjar närma sig. Åtskilliga gånger har jag haft förmånen att sitta i cockpit, man sitter där mitt emellan en kapten och en styrman med hörlurar på öronen, lyssnar till deras samtal med varandra och med flygledarna, tryggt och avslappnat, man små pratar lite och har några riktigt trevliga timmar tillsammans, man ser jorden från ovan i ett otroligt vackert perspektiv 

Men så sitter man då i kabinen som vilken annan resenär som helst, då kommer den krypande flygrädslan, sakta smyger den sig på och talar om att nu är det dags att börja tycka detta är obehagligt det är dags att få lite ångest. Är du redo –  Jag biter ihop, tar djupa andetag, talar om för mig själv att det är ingen skillnad att sitta i kabinen eller i cockpit vad skulle jag göra om det mot förmodan skulle hända något. Inte skulle jag vara till någon större hjälp varken här eller där. Bredvid mig sitter oftast min man som älskar att åka båt som älskar att flyga, lugnt tillbaka lutad njuter han av flygresan, klappar sin fru på armen och talar om att på våra stor flygplatser runt om i världen lyfter och landar det en maskinen i minuten dygnet runt, det är många det, så sannolikheten att något ska hända just när jag är ute och flyger är väldigt, väldigt liten. 

Som om de skulle vara till någon tröst, jag är fortfarande flygrädd, tar djupa andetag och tänker positiva tankar. Jag som jobbat i flygbranschen i över 15 år, sett tusentals människor ankomma och avresa. Det är ju faktiskt löjligt. vingeÄr ni flyggrädda ?

Kram och ha en härlig torsdag
Åse

Annonser

27 thoughts on “att färdas

  1. Hej!
    Nej inte ett dugg flygrädd. Älskar att flyga och har alltid gjort. Bara att besöka en flygplats brukade få mig att vilja dra på en gång, bara gå och köpa en biljett till …vart som helst bara jag fick flyga bort:-). Fast det var på den tiden då jag inte hade barn. Nu är det klart jobbigare att flyga då man inte är ensam och kan totalt koppla av och bara bry sig om sig själv. Att tänka på att alla andra har det de behöver och allt runt ikring när man flyger med barn tar bort lite av det roliga med själva resan. Men annars gillar jag det fortfarande.
    SKöt om dig!
    Kram anette

  2. Nej inte flygrädd men båträdd och jag som jobbar i shipping-branschen….ha ha. Det var faktiskt Estonia katastrofen som triggade igång min båträdsla men det är ju lustigt att inte flygkatastrofer sätter några spår…ja ja man får vara glad att man inte är rädd för allt!

    Kram Ullis

  3. Jag tänker som din man säger. Och som du på slutet i texten, att det hela egentligen är löjligt. Men hur övertygad och säker jag än känner mej innan vi lyft så kommer alltid den där jobbiga känslan nånstans på väg upp till rätt flyghöjd. Då när det är så påtagligt att man inte har något annat än luft under fötterna och ingen kontroll. Svettiga handflator och stirrig blick.. Obehag och panikkänsla..
    Att jag aldrig kommer ifrån det där..
    Väl uppe i luften går det bra, likaså vid landning.
    Ha en go helg!
    Kramar Johanna

  4. Jag är lugn, dör jag så dör jag liksom. Fast när vi skulle landa här så var det en massa luftgropar när planet var ganska nära marken och det tyckte jag var lite småläskigt.

  5. Men? Jag hade ju kommenterat här ju???

    Jag var väldigt flygrädd förr. Nu går det bättre. Men jag hatar när det är gropigt, och när det blir några ”nya ljud” (typ att dom ska ändra höjd eller så).
    🙂

    sv: Jag ska se vad jag kan göra åt vädret 😉

  6. Nej jag är inte flygrädd & inte rädd för att åka båt eller tåg 🙂 Men jag kan tycka det är jobbigt att sitta i en bil i för många mil…

    Ha en trevlig helg!
    Kram

  7. Hihi…..om jag är flygrädd….nej inte jag inte….kom ju hem med flyget igår från Irland…..det var fem intensiva dagar, men kul hade vi….och vi fick se mycket…vi var i Galway och Dublin;))
    Kram bia

  8. Att få resa är fantastiskt och jag är inte flygrädd för fem öre. Gillar dock inte när det gör ont i öronen, men det går ju över.

    jag hade en chef en gång som också han hade arbetat flera år på Kastrup och som var så vansinnigt rädd för att flyga

    Själv är jag lite nervös när det gäller båtar, då speciellt lite mindre båtar, där man får umgås med vatten på nära håll, gillar inte heller bryggor som gungar, vilket kommer från min vattenskräck som barn

    Nä, ha en fin fin resa och njut

    kram kajsa

  9. Har bara flugit en enda gång i hela mitt liv… satt med bultande hjärta, torra läppar och kallsvettades i väntan på att vi fick gå ombord. Väl ombord försvann all oro och det var hur bra som helst. Hm… heter det att gå ombord på ett flygplan… eller vad säger man? Men om jag tänker på att flyga igen så… nej det vill jag inte! Båt däremot, det njuter jag av 🙂
    Ha det gott!

  10. Jag älskar att flyga, segla o åka båt!

    Min man är flygrädd! Det enda som hjälper är sobril o whisky o hålla handen! Det är tufft!!

    KRAM Anna

  11. Ja. Jag är flygrädd. Lyssnar till varje ändring i motorljudet och våndas. Men det är det värt, det där med att resa. Jag tänker också på sannolikheten, och tänker att OM det händer, så går det fort.
    Det är ännu farligare att åka bil, eller att ens gå ut på gatan. Statistiskt sett. Så brukar jag tänka när jag sitter där och våndas.

  12. Trist att vara flygrädd… Det gäller att gå emot rädslan och stå ut i rädslan – utan hyss dvs. säkerhetsbeteenden som gör att man känner sig lite tryggare (försäkringar från maken, alkohol m.m) för att flygrädslan ska försvinna. Och det är skillnad att vara i en yrkesroll och att vara privatperson!

    Kraaaaaaaam aka

  13. Hua, det där måste vara jobbigt! Starkt av dig att ändå resa. Nä, flygrädd är jag inte, men sen jag fick barn har jag blivit mer rädd om livet. Försöker det dock inte hindra mig *ler*

    kram kram Malin

  14. Men är DU flygrädd…det hade jag inte trott! Jag gillar inte heller alls att flyga, men eftersom
    min dotter är fruktansvärt flygrädd…jag menar fruktansvärt. Så har det för mig inneburit att jag liksom måste skärpa till mig, för hennes skull och faktiskt har det hjälpt, tycker inte alls att det är så otäckt längre…Fast någon höjdare är det ju inte heller:)

    Kram Åsa

  15. Är verkligen fruktansvärt flygrädd, men gör det ändå….tar oftast en liten rackare innan o är man på semester är det ju ok. Men jag har full koll på personalen under hela resan, noterar varje ljud o tittar absolut inte ut. Flyga är inget jag gör med glädje men vill man se världen är det bara att utmana sin rädsla. Kramisar Tina

  16. Nej, jag är inte flygrädd, men jag tror att jag har haft tur alla gånger jag flugit… inte en massa luftgropar, dåligt väder och sånt, utan lugnt och fridfullt allting.

    Löjligt är det inte att vara rädd. Sånt biter ingen logik på i hela världen. Man bara är det. Rädd.

    Men jag hoppas ändå att ni får en jättefin resa!

  17. Hej och tack för dina fina kommentarer hos mej !
    – Usch så jobbigt att sitta i flygplanet och vara rädd ! – Du är duktig som utsätter dej för det ändå.
    -Nej flygrädd är jag inte, men däremot vill jag inte åka färja efter det som hände Estonia.
    Ja om jag var tvungen kanske, men det är inget jag vill göra !
    Ha det gott ♥
    Kram Anneli

  18. Nej inte flygrädd, mer en tanke som far genom huvudet att det ”kan” hända något och jag säger till alla jag står nära att jag älskar dom, så har jag sagt det iaf 🙂
    Har du försökt bota det? Du kan bli av med den fobin ganska så snabbt 🙂
    Stor kram på dig!

  19. Japp, lite läskigt är det allt, framförallt om barnen är med mig, då är jag ännu mer orolig att något ska hända. Men tack och lov så begränsar det mg inte, så rädd är jag inte tack och lov.
    Kram till dig!

  20. Gillar inte att flyga. Inte det allra lilla minsta. Förr tog jag mig gärna en rackare för att bli lite avtrubbad, men när jag flög mycket i jobbet gick inte det. Kunde ju inte gärna komma smålurig till möten 😉 Om jag inte ska alltför långt tar jag hellre tåget, bättre ur klimatsynpunkt också. Men knepigt till öarnas ö 🙂

  21. Rädsla är en knepig känsla. Jag är inte flygrädd, men jag gillar inte att sitta i det där röret ändå 😉
    Jag känner mig så begränsad, precis som på en båt. Jag vill kunna gå omkring efter att ha suttit en stund, typ vid bilkörning, ut och sträcka på benen och se vidderna.
    Hoppas att ni får en härlig resa!!
    Kram

  22. Kan nästan kopiera Znogges kommentar.. vägrade under många år men tvingade till slut mig själv för att få göra något kul. Jag älskar ju att resa! Har nu en hatkärlek till att flyga kan man säga. Är väldigt rädd, men tycker samtidigt det är härligt på nåt sätt.
    Jag tycker inte det är löjligt att vara rädd. Det ÄR en onaturlig situation att befinna sig så högt upp i en liten plåtburk. 🙂
    Min man jobbar också i flygbranschen sedan många år och får varje gång sitta och förklara för mig vad de där ljuden jag blir så rädd för beror på. Det hjälper. Vin hjälper också. 🙂

  23. Ja det är jag och i många år flög jag inte. Men så tvingade jag mig själv. Ville inte bli begränsad i mitt resande och skärpte till mig. Så nu har jag flugit åtta gånger på tre år och hoppas att det blir många fler 🙂

Var inte blyg lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s