I Galopp

Havet på vår ena sida och de vackra Skånska landskapen på den andra, landskapet där det för några veckor sedan vajade råg, havre och korn. Idag har lantbrukarna bråttom med sin skörd, fälten har övergått i stubb. Halmen ska samlas ihop och pressas till balar som sedan ska användas till bäddar i djurstallarna. Kvar blir stubbåkrarna.

De härliga fälten som jag längtade efter på den tiden då jag spenderade mer tid på hästryggen än på marken.

DSC08424

Att en tidig morgon komma ut i stallet, känna doften av häst, mötas av godmorgon gnäggandet, få sitta upp i sadeln och ge sig ut på fälten, att under sig ha en frustande och stampande häst som redan innan vi kommit iväg visste vad som komma skulle. Rikta ögonen mellan hästens öron och låta en lugn galopp öka till fullfart, känna vinden i ansiktet och höra hovarna dundra mot marken. 

bak 

Hålla tummarna för att inte en fasan eller hare skulle komma i vår väg, att den ystra damen inte bestämt sig för att jag skulle göra en luftfärd och få gå hem….. det hände och ibland kan jag sakna det. 

Ha en fortsatt fin dag denna soliga onsdag.
Kram Åse 

Annonser

16 thoughts on “I Galopp

  1. Stubbåkrar… enda gången man ”får plats” med sin häst i Skåne. Annars är det nysått, under uppväxt eller skördetid… aldrig får man rida där på ängar och åkrar. Och ingen skog finns det heller, att tala om.

    Ibland förstår jag precis varför jag bor i Norrland, utflyttad från Skåne. Även om jag inte längre sysslar med hästar… Här finns det gott om plats, skogsstigar och så. Men, en lång vinter också förstås.

    Allt har sin tjusning!

  2. Just det där med fasaner saknar jag inte=)) Eftersom att jag hade ett hysteriskt fullblod som lättade två meter från marken av ett löv som föll. Men morgonstunderna i stallet…Åh, vad jag saknar dom! Kram Hannis

  3. Åh! Så vackert skrivet! Jag saknar det också. Speciellt från barndomen, då när man inte var ett dugg rädd för vad som kunde hända. Galoppera i full fart över ängarna i den lilla byn. Byske. Så hette den. Och jag var lycklig!

    Det är jag i och för sig fortfarande, men lite mer ängslig. Det förtar det hela en aning 🙂

  4. Det låter himla härligt! Jag har bara suttit på en hästrygg ett par gånger i ridskolan som liten, men det är en mysig tanke att vara helt fri med en häst…

  5. Så sött du beskriver en morgon på hästryggen…*skrattar*…känner igen mej sen jag växte upp, och vi hade hästar. Visst hände det, ganska ofta tyvärr, att man fick gå ensam hem till stallet, och där väntade för det mesta hästskrället, med en spjuveraktig blick. Numera är jag så höjdrädd så det vore omöjligt med en ridtur, hur trevligt den än är…
    Kram kram

  6. Tack fina du för pepp både på bloggen och på instagram! Jag funderar hit och dit så jag blir nästan galen! Haha, min karriär på hästryggen började och tog slut på ett ridläger när jag var 10 år. Det jag minns tydligast var tränaren som hela tiden ropade till mig -Du på Flying chipper, släpp sadeln! Ha en fortsatt fin dag!

  7. Jag skulle nog börja i svansändan på blogginlägget. Gå hem. Ändå skriver du så medryckande så jag börjar inbilla mig att jag längtar efter att få rida på en häst. På tal om ett annat djur på fyra ben som har en knorr därbak. Här doftade grisäckligt både igår och förrgår. Igår andades jag inte på hel timme när jag njöt i solskenet. Måste ha varit därför jag var mer blå än brun. Hm! Kanske hittade jag på lite på slutet. Drog till med min egen hästhistoria. Hästkram på dig.

Var inte blyg lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s