Dimma

Tidig morgon och dimman ligger fortfarande tät, då tassar vi iväg  jag och min fyrbenta kompis.
Hav och land möts i en trolsk symbios den fyrbenta vännen snusar omkring på för oss båda okänd mark, vårt enda sällskap är måsar och ålakrågor eller skarvar som det heter på svenska.
Spindelväven är fyllda av dagg som ett litet konstverk vävt av en liten krabat som jag egentligen inte tycker om.
Jag sjunger glatt och högt på en melodi av Gyllene Tider för det är ju bara jag och den fyrbenta vännen som är vakna.
Men så plötsligt tränger solen igenom, dimman skingras och jag upptäcker att vi är inte ensamma på stranden, det är då det är dags att återvända till bobilen där väntar nybryggt kaffe i solen. 

Allt gott !
Åse

 

Rullade hemåt

Vi lämnade Orust och tanken var att bobilen skulle få rulla till Sydkusten, men sol och blå himmel fick oss att stanna i Halland och Haverdal.

Här gjorde vi inte många knop, promenerade längs nästan öde strand, läste och bara slappade. Inga sensationer men det är gott nog, man behöver inte så mycket mer.

Vi steg in i september och vi besteg Hallandsåsen under vår färd mot sydligare breddgrader.  I mitt huvud snurrade tankarna, hur blir hösten och vintern, då vi kanske ska dras med regn, rusk ,skånsk vinter och Covid 19.   

Skrev jag att det inte hände några större senstationer ……
Jo en lite sensation hände ju faktiskt. 

I ställer för att sätta mig i högerstolen, klev jag in farkosten på darriga ben och med en viss hjärtklappning, satte mig likt en flygkapten i vänsterstolen, trampade ned kopplingen, vred om startnyckeln och i med ettansväxel, iväg rullade vi.
Dock hade jag ingen kaptensmössa på huvudet.

Kvinnor kan ….

Allt gott
Åse

Fiskeläge

Längst västerut på ön Orust hittar man den gamla fiskeorten Stocken, här är inte havsdoften långt borta. Bostadshusen är byggda på och runt omkring klipporna, det känns nästan som man slängt ut dem lite huller och buller på klipporna.

Att vandra i de smala gränderna är som att kliva rakt in i en saga, i alla fall så här i slutet av augusti då turisterna lämnat, förutom vi då. 

Det lilla posthuset med sina små gula luckor är en unik liten byggnad som speglar en bit av samhällets historia, det lär också vara det mest fotograferade huset på Stocken. Om det är sant kan jag däremot inte lova. 
Hamnen med gamla sjöbodar, vissa halvt förfallna och andra upprustade. De vittnar om att fiske varit en av ortens viktigaste näringar under lång tid. Jag suckar lite av välbehag, sista dagarna i augusti har bjudit oss på ljuvligt väder. Som gjort för sköna promenader, eller att bara slå sig ned i solstolen med en riktigt bra bok och sticka näsan mot solen.
Det är en lisa för både kropp och knopp.
Vi packade ihop våra atteraljer, tackade för denna gång,  samtidigt som vi tog ett kliv in i årets första höstmånad begav vi oss mot Halland.

Mer om det en annan dag.
Allt gott !
Åse