Om Åse

Fru, kvinna, mamma, mormor och matte. Lever efter devisen, Det är kul att leva för då får man se hur det går.

små snabba fötter

Blå himmel, solen lyser som en stor gul lampa, gräset är frodigt och vinden ljum. Det är ljuvligt juniväder och på små snabba fötter rusar de rakt in i sommargrönskan.
Glada ungar är lyckliga ungar och lyckliga ungar får mitt hjärta att svämma över av välmående.
Medan de små snabba fötterna hoppar och skuttar följer jag och kameran efter lite på avstånd det går inte att bry sig om skuggor och motljus för de små snabba fötterna springer fort längs slingriga skogsvägar.
Så plötsligt hittar man något på marken, något som bara kan ses med småbarns ögon, något man måste undersöka, länge och noga.

Sommar, och busiga trollungar livet kan inte bli så mycket bättre.

Allt Gott ! 
Åse 

 

 

Vårhallen

När världen är upp och ned och fram och bak och inget är som vanligt, händerna är torra som fnöske och har nog aldrig blivit så mycket och noggrant tvättade någonsin.

Det är då huvudknoppen säger nu packar vi resväskan och åker till Mallorca, släng ner bikinin, solkräm och ett glatt humör så ger vi oss iväg.  Då vaknar det sunda förnuftet och talar om att de går ju inte, nu får du lugna ner dig, stuva in man, hund och kamera i bilen och njut av det du har närma.
– Så fick det bli…….

Strax norr om Simrishamn ligger den minst sagt klippiga Vårhallen insprängd i den Österlenska sandstranden.
Tidig vår huserar öringfiskarna här och fram emot sommaren byts de ut mot lättklädda familjer och välfyllda picknick korgar.
En plats på Himlajorden en plätt av änglamark.
Vårhallarna är helt enkelt berggrunden som spolats ren av vågorna,
En fridfull stämning med naturen i centrum.

Allt Gott !
Åse

 

När konstnären är okänd

För en tag sedan hörde jag talas om en plats med läckra graffitimålningar.
Som jag har farit runt och letat.
Så mycket visste jag att de skulle finnas vid en f.d skjutbana, jag kan villigt erkänna att jag har besökt en och annan utan resultat, lika besviken varje gång. 

Men plötsligt händer det, precis när jag tänkte ge upp och vända bilen hemåt ser jag något i ögonvrån. Där mitt i skogen hittade jag de mest formidabla konstverk.
Vilken lycka !

Graffitin började utvecklas i USA på 1970 talet, uppförda i de offentliga rummen på väggar, murar och tåg. En del kallar det klotter andra kallar det konst.
Där mitt i skogen på en betongvägg stoltserar de på rad, lite gömda och kanske bortglömda.
Alla har de en ”tag” eller sprejsignatur, jag blir i alla fall nyfiken, vilka är de konstnärerna och vad vill de säga med sina alster.
Någon har målat och faktiskt lagt ner sin energi och själ för att skapa en bild, precis som alla konstnärer gör.
Jag botaniserar kliver närma tar några steg tillbaka, vänder bort blicken tittar igen.
Jo man upptäcker någon ny liten detalj hela tiden.

Nu vet jag ju var de finns, så jag tror minsann att jag ska ta mig en tur dit igen någon annan dag, titta på dem lite med båda ögonen lite med bara vänster öga och lite med enbart höger öga, mest för att jag tycker det är ett jäkligt kul konstgalleri mitt i skogen.

Allt gott !
Åse 

 

 

mitt marco objektiv och jag

Vi kommer inte riktigt överens mitt macro objektiv och jag, eller …..jag förstår mig inte riktigt på honom. Jo, jag har bestämt mig för att det är en han, för vi är lite som kvinnor från Venus och män från Mars eller Yin och Jang. 

Han har så många knappar och inställningar som jag inte förstår mig på, jag vrider lite här och trycker lite där utan att riktigt veta vad jag gör.

Bästa stället för oss att umgås på är just nu utomhus där det knoppas och har börjat blomma, jag stryker honom medhårs och talar om att vi nog kommer att bli vänner en dag, även om det kanske tar sin lilla tid.

Jag märker att han skrattar lite bakom min rygg och tänker du borde nog gå en kurs.
Men om 8 bilder av si så där 150 är något så när då tror jag att vi är på god väg.

Jag ger inte upp, vi kämpar vidare och en dag ska vi bli ett bra par, men innan dess ska jag gå en online kurs.

 

Allt Gott !
Åse

 

 

Koskräck !!!!

Det finns två saker som jag är riktigt rädd för, spindlar och kor. 
Spindlar för de dyker upp när man minst anar, springer fort in i nån vrå och dyker upp igen på nån ny plats. 
Så var det då kor, med de snällaste och vackraste ögonen, men med en räv bak varje öra. 


Så länge det finns ett staket mellan oss stannar jag gärna till, tittar och pratar lite med dem men skulle någon be mig följa med in i kohagen är jag övertygad om att alla kossorna skulle tänka – henne ska vi ta.

Alla har vi väl våra demoner mina är kor och spindlar.
Men nog är de söta – korna alltså !

Allt gott !
Åse

 

Kitesurfing

Himlen är jämntjockt grå och havet är vilt, håret spretar i alla vädersträck och jag fryser om fingrarna. Men jag vill inte bege mig hem för jag vill inte sluta titta på kitesurfarna som utmanar vågorna. 

Havet är fantastiskt när det ligger som en spegel och det är lika fantastiskt när det visar sina oändliga krafter.

Jag är inte ensam om att fascineras av skådespelet, en bit bort står en man jag ser i ögonvrån att han närmar sig, till slut står han bredvid mig. Jag tittar upp och säger hej och han svarar är du inte sugen att prova, vi har utrustning till utlåning.

Det är just då i det ögonblicket jag inser att det är dags för mig att bege mig hemåt.


 

Allt gott !
Åse 

En diamant bland alla pärlor

På Österlen ligger många pittoreska små byar som ett pärlband längs kusten, mitt bland alla dessa pärlor hittar man en liten diamant.
Längs med kustvägen mellan Brantevik och Skillinge pekar en skylt ned mot Gislövshammar ett väl bevarat litet fiskeläge.

En vacker och fridfull idyll, redan när man stiger ur bilen känner man av lugnet nästan som om tiden stannar för en stund.
Solen skiner, måsarna skriar, den salta doften från havet smyger sig in i näsan.
Jag frågar mig kan detta vara den vackraste platsen längs vår vackra kust remsa.

Naturen är speciell med de trappstegsformade kalkstenshällarna vid strandlinjen. Förr i tiden nyttjades dessa till brytning av kvarnstenar. Går man ut på hällarna kan man tydligt se de cirkelrunda hålen.


Gislövshammar är en lisa för både kroppen och knoppen, en plats att njuta av, en plats där man vill stanna länge, ta djupa andetag och bara vara tacksam över att den finns.

Allt gott !
Åse

 

 

 

 

Normalt

Alla har vi nog en längtan efter att allt ska bli normalt igen, hur normalt kommer att se ut i framtiden vet vi inte. I denna upp och nedvända värld är jag både glad, lycklig och tacksam att jag har närheten till havet. Att jag kan vandra längs strandbrynet, se vågorna rulla mot land, doppa lilltån och känna att havet fortfarande är hiskeligt kallt och det är ju faktiskt logiskt för att vara några dagar in i maj. 

Just då behöver jag inget sällskap, jag är nöjd med att bara umgås med mig själv. 
Men plötsligt får jag sällskap, sakta glider den upp bredvid mig och vi gör sällskap en bit längs havet. Vi håller samma takt, lite långsamt strosar jag och lika långsamt glider den fram bredvid mig, jag filosoferar och den ser ut att göra detsamma. 
Jag tar farväl och vänder åter och svanen fortsätter mot nya mål längs vår vackra kust.
Längst ut på bryggan sitter en man, just på den plats där jag tänkt slå mig ned, det hade funnits plats för oss både men jag får en känsla av att han inte vill bli störd, han vill nog sitta där och njuta av havet, luften och sina egna tankar.

Bornholmsfärjan seglar ut från hamn, någon hoppas på fiskelycka och jag vänder hemåt.

Allt gott !
Åse

 

 

Nu blommar det

Sist jag skrev något här var den 15 augusti 2019, då hade jag besökt Tomatens Hus  
Ett riktigt trevligt besök, så trevligt att jag nästan kan förnimma doften jag kände när jag klev in i växthusen.

 Därefter åkte kameran in i ett skåp och där har den fått stå och samla damm. Det är liksom lite sådan jag är, en kameraperiodare. Det blev höst och det blev vinter, om man nu kan kalla det vinter när vi fått nöja oss med barmark och knappast mer än några futtiga minusgrader då och då.
Så kom mars och en längtan efter våren gjorde sig påmind, i nästan samma sekund gjorde Covid-19 entré stövlade in och slog undan benen på oss. Världen blev plötsligt fullständigt upp och ned, resväskan som väntade på att få följa med oss till vårt älskade Mallorca fick ställas tillbaka i förrådet.
Men att Skåne börjar bli grönt och att rapsen blommar det kan inget virus ta ifrån mig.


Allt gott !
Kram Åse 

 

Tomater

Någonstans mitt i mellan Landskrona och Helsingborg svängde jag av och fortsatte min tur på slingriga vägar och hamnade någonstans i ”middle of nowhere” på Tomatens hus .Här odlas det tomater i alla möjliga färger och former, men även gurka, paprika, chilifrukter och kryddor. Allt utan kemiska bekämpningsmedel.

Man möts av en underbar doft när man stiger in i butiken och växthuset, och bjuder på en alldeles ljuvlig färgpalett.

Jordgubbsmynta en alldeles ljuvlig doft av jordgubbar, sommar och sol. En sådan planta ska jag förära mig själv nästa sommar. Plocka några blad och lägga i en karaff med kallt vatten, slå mig ned i min solstol och drömma mig bort.

När man botaniserat bland marmelader från tomater kryddade med spännande kryddor, tomatsåser till höstgrytorna och ketchup som inte smakar som vanlig ketchup för den är smaksatt med basilika och balsamico.

När ögat och näsan fått sitt lystmäte mättat då kommer hungern krypande.
Då passar det alldeles utmärkt att kliva rakt över gatan och slå sig ned hos Miss Alice.
Tomatpajen gjord på hemligt och mystiskt recept lär vara en smakupplevelse som får magen och smaklökarna att tjoa av glädje och lycka. Alldeles sant enligt mitt utflyktssällskap.

Men jag som är barnsligt förtjust i soppa valde tomatsoppa serverad med citronolja, örtcreme och hembakat rågbröd. Utanför den mysiga och ombonade restaurangen strilade nu regnet.
Den första skeden soppa gled ned i magen och redan då slog smaklökarna frivolter av lycka och välbehag. 

Ett trevligt utflyktsmål som jag garanterat kommer att återvända till och då ska jag prova tomatpajen.

Kram Åse