Apelviken och Varbergs fästning

Vi lämnade Getterön och åkte vidare till Apelviken, mest för jag var nyfiken på kusthotellet ett f.d sanatorium, en pampig byggnad som grundades 1904 och då var avsett för barn med tuberkulos.

Vårt sista stopp blev Varbergs Kallbadhus och Varbergs fästning
Kallbadhuset är en pampig byggnad placerad på pålar i havet.

Här kan man njuta av svalkande dopp i havet sommar som vinter, nu var vi inte badsugna så vi nöjde oss med att njuta av den vackra arkitekturen innan vi promenerade vidare upp till fästningen. 

Det är en mäktig känsla att stå på stranden och blicka upp mot den välbevarade borgen, lika mäktigt är det att gå över kullerstenarna upp till fästningen, genom valvet och in på borggården. Det är nästan oundvikligt att känna historiens vingslag.

Inne på borgården visas Susanna Arwins skulptur Med handväskan som vapen
den svingande handväskan är ett uttryck för civilkurage mot rasism och främlingsfientlighet. 

Bredvid tanten med väskan hittar man Tantfullness  en hyllning till konstnärens mormor och hennes medsystrar, de tysta kvinnorna som fanns där i bakgrunden – ett viktigt fundament i samhället. Konstnären vill synliggöra de äldre kvinnornas visdom och kraft, en förebild av inre trygghet, civilkurage och fundamental enkelhet.

En alldeles lagom dagsutflykt gick mot sitt slut, lite vindpinade återvände vi till Varbergs stadshotell för att värma oss i de varma källorna.

Kram Åse 

 

sightseeing

Vi lämnade Varbergs stadshotell för att utforska Varberg och dess omgivningar.
Själva stan fick jag inte något riktigt grepp om, jag hade förväntat mig en stadskärna där man bevarat de gamla husen men jag hittade den inte, det kändes som man rivit och byggt nytt på 60 talet, kanske var det årstiden som gjorde att staden inte visade sig från sin bästa sida eller så letade jag helt enkelt på fel ställe. 

Vi tog bilen och vårt första stopp blev Getterön, en halvö och ett naturreservat strax utanför Varberg, himlen var grå och vinden knep till i kinderna. 

Klippor, hällar och vatten i en vacker samklang som gjort för att stanna tiden en stund, andas och njuta av ett landskap helt olikt det vi har här på sydkusten. 

Doften av hav, måsarna som skriker, även om det var kyligt så infann sig  känslan att våren är på ingående. 

Hade solen velat visa sig skulle jag kunnat stanna där mycket längre, bara för att blicka ut över vattnet, titta på fågellivet och fundera över vad det är så händer i vår värld.
Getterön kändes som en rofylld plats som gav tid för eftertanke. 

 Vi lämnade Getterön och åkte vidare mot Apelviken och Varbergs fästning mer om det i morgon.

Njut av dagen.
Kram Åse