Resan

Minns ni att jag berättade om Charlie ,som ska resa till Uganda tillsammans med Anna och Jennie nu är det mindre än två veckor kvar till avresa och jag tror att Charlie tycker det ska bli spännande att för första gången få flyga, och det är nästan så att jag också har lite resfeber.Jag är övertygad om att Charlie kommer att finna sig väl till rätta i sitt nya hemland, han är en fin kille så där kommer han att sprida glädje för nån liten kille eller tjej, och jag som inte ska följa med på resan merän i tanken vet att jag kommer att vara med tjejerna och Charlie varje dag så där på ett litet hörn.

dockan

 Från den dagen som jag hittade till bloggen Eddie och barnen på Bristol Academy har jag tittat in hos dem varje dag och följt deras fantastiska arbete, eld själar finns och Anna, Jenny och Victoria är verkligen eld själar, de har berört mig ända in i minsta lilla hjärte vrå.

Undertiden som de har planerat sin packning för att kunna få med sig så mycket saker som möjligt till Uganda, har jag lite i skymundan försökt att påverka flygbolagen till att släppa lite på sina bagageregler och låta tjejerna ta med sig en extra väska  free of charge. Eftersom de flyger KLM första sträckan och det är min f.d arbetsgivare så startade jag där. Nu är KLM/Air France ett gigantiskt flygbolag och mina förhoppningar var inte stora, men via deras Sverige Kontor lyckades jag komma fram till huvudkontoret i Amsterdam, efter många om och men sa KLM ja det släppte på ett extra bagage på ett vilkor att Kenya Airways som de flyger vidare med också sa ja, men se där gick jag bet. Då kom det faktiskt en liten tår i ögat för jag hade önskat, hoppats och försökt skicka goda energier till både KLM och Kenya Airways men tyvärr lyckades jag inte nå riktigt ända fram till dem båda. 

Ha en riktigt fin fredag.
Kram Åse

 

  

 

Det kom en avi

Med posten idag kom det en avi, jag hade ett paket att hämta på posten tankarna började snurra vad hade jag nu beställt som jag glömt bort. 

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg hade vi i lördags återträff, vi som jobbade på SAS under 80-90 talet, under alla mina år i yrkeslivet med olika arbetsgivare och med ytterligare två flygbolag i bagaget, var tiden på SAS den absolut roligaste, dels att få arbeta i ett flygbolag som det då gick väldigt bra för, som man var stolt över att få vara en del av, men allra mest för alla goa, härliga kollegor vi hade så otroligt kul tillsammans varje dag. Så trillade den lilla avin ned i brevlådan och jag begav mig till vårt utlämningsställe och jag kan lova att paketet var öppnat innan jag var tillbaka i bilen och ut ur paket plockade jag det här.

    Nu kan jag krypa in i min nostalgi tröja när helst jag känner för det.