El dia de Madre

Vi lämnade lugnet på Monnaber Vell  och begav oss till öns huvudstad. Från en plats till en annan, jag njuter lika mycket av det lugna där det pratas med små bokstäver som jag njuter av att känna stadspulsen. Men mest av allt njuter jag av att känna mig som hemma. 

Mallorcas huvudstad  Palma är och har alltid varit en metropol som lockat studenter, gästarbetare, immigranter och inte minst turister från hela världen. Palma har en behändig storlek som gör det lätt att ta del av alla fascinerade motsatser och kontraster.

Placa Major ligger mitt I centrum och är Palmas stora torg, det omges av färgglada byggnader, det fungerade förr som fisk och grönsaksmarknad men nu är det uteserveringar som dominerar. Som gjort för att slå sig ned med något svalkande i glaset, vända nästan mot solen, vila fötterna och bara lyssna till sorlet, gatumusikanterna och titta på de förbi passerande.

Att ta sig runt i Palma är enkelt så länge man har bra skor på fötterna. Varje gång jag besöker Palma hittar jag nya små gränder, smala, trånga och sett med mina ögon, vackra.
Ett besök i katedralen är ett måste, den är stor, den är pampig och vart man än befinner sig så står den där ståtlig i bakgrunden, som en härskare vakar den över sin stad.

I dag är det El dia de Madre (mors dag) i  Spanien och då firas det med blommor till alla mammor.

Ska du åka till Mallorca och Palma så glöm inte att vända näsan uppåt längs med gatorna och beundra de gamla husen och dess vackra arkitektur.

En del av mitt hjärta har jag förlorat till denna lilla Ö i medelhavet.

– På Mallorca är himlen nådig och naturen blomstrar under dess glödande kyssar och ler när den smeks av ljumma vindar som sveper in från havet.

Kram Åse

Lugnet före stormen

Att hyra bil på Mallorca är en härlig upplevelse, vår färd gick längs havet och slingrande serpentinvägar.

Varje möte med en annan bil är en spännande och pirrig upplevelse.

SONY DSC

På ena sidan tronar bergen och på den andra stupar naturen ned i havet. 

SONY DSC

Sömniga små byar klättrar längs bergsväggarna. I Valdemossa stannar vi till, går i en promenad genom den vackra byn, byn där Chopin under 3 månader vistades.
Lungsjuk och bara 28 år gammal bodde han i den vackra lilla byn tillsammans med sin älskarinna året var 1838. 

SONY DSC

Under ett lönnträd sitter jag, filosoferar och undrar hur var det på den tiden när Chopin levde och skrev några av sina verk i Valdemossa.

SONY DSC

Till en vän skrev han följande rader – Tänk dig mig här mitt emellan bergen och havet i ett stort övergivet kloster, vars portar är större än någon av Paris garagedörrar. Här råder ett absolut lugn. Man kan ropa högt, men får bara tystnad till svar. Kort sagt, jag skriver till dig från en märklig plats…

SONY DSC

Precis som Chopin njuter jag av en magiskt vacker plats, men några verk skrev jag inte.  Från det lugna for vi vidare via Deia mot Sollér en annorlunda och lite galen upplevelse men mer om det i morgon……….

Kram Åse 

E65

Europaväg 65 startar i Malmö och slutar i Grekland även om det innebär en liten båttur över Östersjön. 

Åker man från Ystad mot Malmö är det en förfärligt tråkig vägsträcka men ibland är det ett måste att köra just den sträckan, som idag. När jag satt där i bilen kom jag att tänka på att på 90-talet då hette vägen  E 14. Så fladdrade tankarna iväg…..

blaa

En tidig majmorgon 1990 föddes det ett hingstföl hos oss, en långbent sak som inte var speciellt fager, på sina rangliga ben försökte han resa sig för att dia, hela tiden misslyckades han och föll som ett korthus, de första dygnen steg vi upp var tredje timme för att stötta den långbente krabaten tills han samlat egna krafter och klarade av uppgiften själv. 

Han var som sagt inte vacker men en väldigt snäll unge, äldsta dottern som då var 5 år gammal stod en dag och tittade på fölungen där han på sina långa vingliga ben försökte nå ned till marken för att smaka på det gröna gräset. Så tittar hon på mig och frågar – mamma vad ska han heta ? Mitt svar blev, ja du jag vet inte vad tycker du ? 

Då svarar hon, döp honom E 14 han är ju både lång och ful.
Nu blev det inte så för hans namn blev Chopin och tur var väl det för som 5-åring var han en en ståtlig herre som mätte 182 cm över manken.
Plötsligt där på E 65 fick jag mig ett gott skratt och sträckan var inte så trist längre. 

En liten anekdot så här på måndagseftermiddag.
Kram Åse 

I galopp

Jag tar vid där jag slutade igår. Som jag skrev så kom det ett föl ja det kom faktiskt ganska många föl under åren och jag lovade mig själv eller snarare lovade maken att när de är året så ska de säljas, år fyller de ju på nyårsafton, jo så är det alla hästar fyller år på nyårsafton oavsett när de är födda. Så möter du en häst på nyårsafton kan de vara på sin plats att gratulera på födelsedagen.

Men åter till det där med fölen, när de var runt året och så underbart söta så gick det ju inte att sälja dem, nej de fick gå kvar tills de var både 2 och 3 år gamla och några stannade längre, mycket längre, föds det då ett om året så blir det snart ganska många, tillslut satte jag ned foten eller snarare var det maken som satte ned foten och sa ifrån, frimärke kan man samla på men inte på hästar.

Men några fick stanna och en av dem kan jag berätta lite mer om, Chopin han föddes en tidig morgon och han var så liten och klen att han inte orkade resa sig och dia, nu är det så att maken som är stadsbo från början var den som fick vara barnmorska vid alla födslar själv vandrarde jag inomhus och tittade på övervakningskameran tills allt var överstökat. Den här lille parvelen fick vi utfodra med nappflaska, hans mamma var duktig och lät stadsbon mjölka, och vi fick hjälpa honom upp för av egen maskin gick det inte, på vingliga ben försökte han ta sig fram till sin arma mor sen föll han ihop i en liten hög. Men så började han växa och han växte och han växte och när han var 4 år mätte han 184 cm över manken, och det är stort och man satt väldigt högt över marken.

Så klart skulle döttrana följa i sin mors fotspår, till äldsta dottern köptes det en D-ponny en fantastisk liten Albin importerad från Holland honom hade hon så stor glädje av under många år, en härlig ponny som älskade sin ”matte” över allt annat. Han var skimmel vitaste vit, men på äldre dar fick han Malignt melanom och fick galoppera över regnbågsbron.

  Yngsta fröken som var ganska vild och påhittig som liten ville ha en ponny med massor av bus i kroppen och det fick hon Zalina en danska med mycket humör och egen vilja, tillsammans for de två fram över den skånska slätten i ett tempo som ibland gav den här mamman hicka, Idag är Zalina 24 år gammal ser fortfarande ut som hon var sju hon går kvar som pensionär hos de nya ägarna av gården, när vi kommer på besök känner hon genast igen oss och  kommer gnäggande fram och hälsar, men man får akta sig så man inte får sig ett tjuvnyp.

Så ser min hästresa ut, ni som tittat in hoppas jag haft en trevlig stund.
Om jag saknar det ? Ja ibland men var tid har sin tjusning !

Tjingeling !