Illetas

Det är många år sedan vi gjorde vår första resa till Mallorca, igår landade vi för trettionde gången på Aeroport de Palma de Mallorca. Resmålen har genom åren varit många men längtan tillbaka till Mallorca finns där alltid.

Strax öster om Iberiska halvön hittar man semesterparadiset Mallorca.
Den gemensamma nämnaren för de flesta som besöker ön är nog avkoppling, sol och bad, här finns milslånga sandstränder och orörda badvikar som flyter samman med det turkosa havet.
Men Mallorca är så mycket mer än bara sol och bad, här hittar man allt från vandringsleder, vingårdar till historiska platser.
Många orter och hotell har vi avverkat på denna ljuvliga Ö genom åren.
Just vid denna resan fick vi möjligheten att bo i ”egen” lägenhet, lånad av goda vänner. 

I morse vaknade jag tidigt, det var tyst och en behaglig temperatur i sovrummet, jag blev kvar en stund i sängen lakanen var svala och jag behöll ögonen stängda för en stund, njöt av att vara där jag är, för näst efter hemma där jag har mina nära och kära är detta mitt paradis på jorden.

Från köket spred sig en doft av kaffe, inte Gevalia eller Zoegas utan Marcilla gran arome. På bara fötter med en kopp nybryggt kaffe tassar jag ut på balkongen, värmen och smaken som sprider sig på tungan. Jag suckar av välbehag och möter solen som går upp i öster.


Kram Åse 

 

Annonser

På andra sidan Hallandsåsen

Halmstad ligger vackert på ömse sidor om Nissan i Laholmsbukten, här valde vi att turista i helgen. 
Vi checkade in på Clarion Norre Park beläget ett stenkast från Norre Port, den enda kvarvarande stadsporten i Halmstad.

Halmstad är bra mycket större än min egen lilla hemstad med känslan som infinner sig är den samma, staden känns småskalig och lätt att greppa, drar man sig ifrån huvudgatorna med butiker, restauranger och caféer hittar man smala gränder med låga vackra hus.

Vädrets makter kan man inte råda över och himlen öppnade sig mellan varven och regnet fullständigt vräkte ned, då passade vi på att besöka  S:t Nikolai kyrka, uppkallad efter de sjöfarandes skyddshelgon. Kyrkan blev färdig i slutet av 1400-talet. Den ligger mitt i staden vid Stora torg och inbjuder med sin klockklang alla inom hörhåll att komma.
En kort promenadsträcka från kyrkan hittar man Halmstad slott, Ett slott uppfört under Halmstads danska tid. Kung Kristian IV, som härskade över det danska riket och därmed Halland under 1600-talet, . Det var  han som gav order om att uppföra Halmstads slott.

Slottet är idag inte öppet för allmänheten då det är landshövdingens residens, men man är välkommen in på borggården.
Vi tog bilen och åkte till Grötvik, här har man anlagt en småbåtshamn i stenbrottet, nu vräkte regnet ned, så några bilder och någon promenad blev det inte. Vilket jag hade önskat för jag skulle vilja känna vinden i håret och känna doften av havet. Från Grötvik åkte vi vidare i regnet till Tjuvahålan några pirater och smugglare såg vi inte till, de gömde sig kanske i viken eller så hade de en spejare gömd på berget som såg oss 
passera eller så fanns det inga pirater det tillhörde kanske en annan era.

Skulle jag flytta skulle jag nog kunna tänka mig att bo i Halmstad och lägga mig till med den goa dialekten där man tappat en bokstav i alfabetet.

Kram Åse 

 

Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Igrane

Efter två timmars flygresa och nästan två timmars taxiresa längs slingrande vägar med hisnande utsikt som emellanåt får det att pirra i mellangärdet landar vi på Sensimar Markarska   
Den 4 timmar långa resan är väl värd sitt pris, jag känner det redan när vi stiger ur taxin.

Den lilla byn Igrane är inte stor och restaurangerna duggar inte tätt och det gör inte heller turisterna. Här finns inga barer med dunkade disco musik, det rådet ett skönt lugn, livet går sin gilla gång.
Här serveras det middagar av de finaste råvaror, ett fat med lufttorkad skinka, solmogna tomater, gröna oliver med en ljuvlig sälta och ett ljummet bröd som precis lämnat ugnen eller en skaldjurssymfoni som fullständigt får smaklökarna att slå frivolter av lycka.
Till detta ett lokalproducerat svalt rosévin och I am in heaven.

Gatorna är smala, husen slitna och hamnen liten, här har man inte bråttom, det får ta sin tid och vi som är här som besökare på semester har tid att vänta.
Den lilla byn är belägen mellan berg och hav, ett hav som är klart som kristall med en ljuvlig temperatur, färgerna som dagtid skiftar i de vackraste blå nyanser och kvällstid övergår i rosa och orange det är vackert, underbart vackert !
En lisa för både kropp och själ.
Igrane har tagit en plats i mitt hjärta.

Kram Åse 

 

 

 

Hotellhund

På det lilla hotellet vid havet har vi nästan dagligen sällskap av hotellhunden Vilda, hon tar gärna med sig våra gäster på långa promenader för är det någon som kan alla härliga promenadstråk så är det Vilda.
Sedan 8 veckor tillbaka har hon varit mammaledig, i söndags fick jag chansen att hälsa på fem små ljuvliga huliganer.

De är inte stilla många sekunder, hoppar, studsar och busar. Hade jag inte visst att alla snart ska flytta in hos sina nya familjer hade jag nog inte vågat åka dit för risken hade varit stor att jag snott med mig en eller två hem.
Önskar er en riktigt härlig midsommar !
Kram Åse

Vårt Österlen

Vårt vackra Österlen har så fantastiskt mycket att erbjuda, att  köra längs kusten och njuta av det böljande öppna landskapet, havet och himlen där till är en lisa för både kropp och själ.
Fika på Backgården, beläget mellan böljande kullar och vida fält.

I växthuset klänger vinrankorna längs taket och vatten porlar från en liten damm. Det är rogivande och behagligt. 
Slå sig ned med en gofika i den lummiga trädgården, lyssna till humlornas surr och njuta av blomsterprakten. 
Bord och stolar alla olika, lite slitna, lite vingliga men alla charmiga var och en på sitt vis.
När magen är mätt än man är redo att fortsätta färden längs slingriga vägar, passera genom små kustnära byar för att landa hos Karl Fredrik på Eklaholm.
I den lilla byn Hagestad mellan Ystad och Simrishamn faktisk Europas längsta radby, där huserar Karl Fredrik, här välkomnas man alltid hjärtligt.

I de charmiga byggnaderna bjuds det produkter som ger köpglädje, antikvitet, växter och blommor. När man botaniserat både ute och inne kan man börja om från början för det finns alltid något man missat. Men först måste man klia katten lite under hakan.

Att stiga in i den ruffa ladan bland vattenkannor, krukor och gjutjärnstolar och höra Edith Piafs stämma strömma ut från högtalarna gör att man förflyttas till en annan tid, till tidigt 1900-tal. Enligt legenden föddes Edith Piaf på en trottoar i Paris riktigt så var det nog inte men gränsen mellan saga och sanning har alltid varit otydlig. Den legendariska sångerskan har alltid varit omgiven av ett mystiskt skimmer. Ett skimmer som även ligger över Eklaholm som får mig att tänka är detta saga eller sanning…….

När ögonen fått sitt får man inte glömma att använda näsan, dofterna av persika och rosor i en magnifik blandning.
Innan man vinkar hej då, eller jag vinkar på återseende måste semitorkade svarta oliver inhandlas, fula, skrynkliga och salta men så otroligt goda. Oliver som får mina smaklökar att ropa ta inte en burk ta två eller ta tre när du ändå är här.
Till karl Fredrik på Eklaholm och vårt vackra Österlen kan man återvända om och om och om igen.

Kram Åse 


 

Hattparad

Jag bara älskar hattar, cowboyhattar, stråhattar, filthattar…..  Visst är det läckert med hatt, det är snyggt så länge inte hatten sitter på mitt huvud, för mitt huvud är verkligen inte gjort för att bära hatt.

När jag arbetade på ett stort Skandinaviskt flygbolag ingick hatt i uniformen, en liten marinblå pillerburk, hur läcker som helst om man passar i hatt. De gjorde mina kollegor, de passade i hatt, de bar den lilla blå lite käckt på svaj med håret i knut i nacken.

Min lilla blå låg längst ned i väskan och samlade damm. Där fick den stanna under alla år och hamnade aldrig på mitt huvud, i dag ligger den på vinden, säkert både tillknycklad och maläten, men jag äger i alla fall en hatt……Klär du i hatt så bär den, det skulle jag gjort om jag klädde i hatt.

Kram Åse