Normalt

Alla har vi nog en längtan efter att allt ska bli normalt igen, hur normalt kommer att se ut i framtiden vet vi inte. I denna upp och nedvända värld är jag både glad, lycklig och tacksam att jag har närheten till havet. Att jag kan vandra längs strandbrynet, se vågorna rulla mot land, doppa lilltån och känna att havet fortfarande är hiskeligt kallt och det är ju faktiskt logiskt för att vara några dagar in i maj. 

Just då behöver jag inget sällskap, jag är nöjd med att bara umgås med mig själv. 
Men plötsligt får jag sällskap, sakta glider den upp bredvid mig och vi gör sällskap en bit längs havet. Vi håller samma takt, lite långsamt strosar jag och lika långsamt glider den fram bredvid mig, jag filosoferar och den ser ut att göra detsamma. 
Jag tar farväl och vänder åter och svanen fortsätter mot nya mål längs vår vackra kust.
Längst ut på bryggan sitter en man, just på den plats där jag tänkt slå mig ned, det hade funnits plats för oss både men jag får en känsla av att han inte vill bli störd, han vill nog sitta där och njuta av havet, luften och sina egna tankar.

Bornholmsfärjan seglar ut från hamn, någon hoppas på fiskelycka och jag vänder hemåt.

Allt gott !
Åse