Illetas

Det är många år sedan vi gjorde vår första resa till Mallorca, igår landade vi för trettionde gången på Aeroport de Palma de Mallorca. Resmålen har genom åren varit många men längtan tillbaka till Mallorca finns där alltid.

Strax öster om Iberiska halvön hittar man semesterparadiset Mallorca.
Den gemensamma nämnaren för de flesta som besöker ön är nog avkoppling, sol och bad, här finns milslånga sandstränder och orörda badvikar som flyter samman med det turkosa havet.
Men Mallorca är så mycket mer än bara sol och bad, här hittar man allt från vandringsleder, vingårdar till historiska platser.
Många orter och hotell har vi avverkat på denna ljuvliga Ö genom åren.
Just vid denna resan fick vi möjligheten att bo i ”egen” lägenhet, lånad av goda vänner. 

I morse vaknade jag tidigt, det var tyst och en behaglig temperatur i sovrummet, jag blev kvar en stund i sängen lakanen var svala och jag behöll ögonen stängda för en stund, njöt av att vara där jag är, för näst efter hemma där jag har mina nära och kära är detta mitt paradis på jorden.

Från köket spred sig en doft av kaffe, inte Gevalia eller Zoegas utan Marcilla gran arome. På bara fötter med en kopp nybryggt kaffe tassar jag ut på balkongen, värmen och smaken som sprider sig på tungan. Jag suckar av välbehag och möter solen som går upp i öster.


Kram Åse 

 

Annonser

På andra sidan Hallandsåsen

Halmstad ligger vackert på ömse sidor om Nissan i Laholmsbukten, här valde vi att turista i helgen. 
Vi checkade in på Clarion Norre Park beläget ett stenkast från Norre Port, den enda kvarvarande stadsporten i Halmstad.

Halmstad är bra mycket större än min egen lilla hemstad med känslan som infinner sig är den samma, staden känns småskalig och lätt att greppa, drar man sig ifrån huvudgatorna med butiker, restauranger och caféer hittar man smala gränder med låga vackra hus.

Vädrets makter kan man inte råda över och himlen öppnade sig mellan varven och regnet fullständigt vräkte ned, då passade vi på att besöka  S:t Nikolai kyrka, uppkallad efter de sjöfarandes skyddshelgon. Kyrkan blev färdig i slutet av 1400-talet. Den ligger mitt i staden vid Stora torg och inbjuder med sin klockklang alla inom hörhåll att komma.
En kort promenadsträcka från kyrkan hittar man Halmstad slott, Ett slott uppfört under Halmstads danska tid. Kung Kristian IV, som härskade över det danska riket och därmed Halland under 1600-talet, . Det var  han som gav order om att uppföra Halmstads slott.

Slottet är idag inte öppet för allmänheten då det är landshövdingens residens, men man är välkommen in på borggården.
Vi tog bilen och åkte till Grötvik, här har man anlagt en småbåtshamn i stenbrottet, nu vräkte regnet ned, så några bilder och någon promenad blev det inte. Vilket jag hade önskat för jag skulle vilja känna vinden i håret och känna doften av havet. Från Grötvik åkte vi vidare i regnet till Tjuvahålan några pirater och smugglare såg vi inte till, de gömde sig kanske i viken eller så hade de en spejare gömd på berget som såg oss 
passera eller så fanns det inga pirater det tillhörde kanske en annan era.

Skulle jag flytta skulle jag nog kunna tänka mig att bo i Halmstad och lägga mig till med den goa dialekten där man tappat en bokstav i alfabetet.

Kram Åse 

 

Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Igrane

Efter två timmars flygresa och nästan två timmars taxiresa längs slingrande vägar med hisnande utsikt som emellanåt får det att pirra i mellangärdet landar vi på Sensimar Markarska   
Den 4 timmar långa resan är väl värd sitt pris, jag känner det redan när vi stiger ur taxin.

Den lilla byn Igrane är inte stor och restaurangerna duggar inte tätt och det gör inte heller turisterna. Här finns inga barer med dunkade disco musik, det rådet ett skönt lugn, livet går sin gilla gång.
Här serveras det middagar av de finaste råvaror, ett fat med lufttorkad skinka, solmogna tomater, gröna oliver med en ljuvlig sälta och ett ljummet bröd som precis lämnat ugnen eller en skaldjurssymfoni som fullständigt får smaklökarna att slå frivolter av lycka.
Till detta ett lokalproducerat svalt rosévin och I am in heaven.

Gatorna är smala, husen slitna och hamnen liten, här har man inte bråttom, det får ta sin tid och vi som är här som besökare på semester har tid att vänta.
Den lilla byn är belägen mellan berg och hav, ett hav som är klart som kristall med en ljuvlig temperatur, färgerna som dagtid skiftar i de vackraste blå nyanser och kvällstid övergår i rosa och orange det är vackert, underbart vackert !
En lisa för både kropp och själ.
Igrane har tagit en plats i mitt hjärta.

Kram Åse