Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Annonser

Tornväktaren

Ni som har hängt med här ett tag vet nog redan att jag är barnsligt förtjust i min lilla stad, den lilla människan, jag, en småstads människa som älskar att strosa i våra gränder. Här mår jag bra och här vill jag fortsätta att leva och bo. Men visste ni att vi har någon som varje natt talar om för oss att det är lugnt i vår stad, att vi kan sova gott om natten. Vi har en tornväktare eller lurblåsare som vi kallar honom. 

Riktigt hur länge tornväktaren har funnit vet man inte men med all säkerhet sedan 1600 talet lika länge som Maria Kyrkans kyrktorn haft sitt nuvarande utseende,

Står man nedanför kyrkan och fäster blicken på det lilla fönster som finns under urtavlorna i de fyra väderstrecken så får man se tornväktaren sticka ut sin kopparlur varje kvart från klockan  21.15-01.00  så hörs hans dova signaler. Det är speciellt och härligt på sitt lilla vis. 

 Denna brandvakt från forna tider vakar över vår lilla stad och det känns tryggt att kunna vandra i staden på natten och veta att Tornväktaren ser till att vi kommer säkert hem. 

Det finns nog inte många hem i vår lilla stad som inte har sin egen Lurblåsare.

Upp och Ner

Dagen i går !

i går kväll tog jag en liten promenad mot stadens centrum, butikerna hade stängt för dagen och gatorna slumrade i kvälls solen, en och annan turist flanerade och mitt mål var att möta upp tre goa goa vänninor för en en trevlig kväll.

För när vi fyller år firar vi, inte med paket och inte med blommor, jubilaren bjuds på middag av oss andra på av oss utvald restaurang. I går var det E som skulle firas och vi slog oss ned på restaurang  Upp eller Ner en mysig liten krog här i vår lilla stad.

På min förrättsmeny stod det, lufttorkad skinka med honung och chevréglass, tranbär och cashewnötter vilket  smakade utsökt, övriga njöt av mozzarellagratinerad Scampi i het tomatröra med bröd. Till huvudrätt blev det samma för oss alla Mixed Grill
Ryggbiff, Majskyckling, Hickory kamben, Chorizo, grillad majs, coleslaw,friterade lökringar, barbecuepotatis, bearnaisesås och bbqsås. Lite gott i glaset, mycket prat och härliga skratt. Framåt småtimmarna vandrade vi hemåt i sensommar kvällen, medan lurblåsaren båste i sin lur att kvällen var lugn i vår lilla stad.