Vår i Stockholm

I fredags packade vi resväskan för några dagars hygge i vår vackra huvudstad.

Väl in-checkade på Hotell Diplomat och väskan uppackad gav vi oss ut i vår vackra huvudstad, en fredagseftermiddag då Stockholm bjöd oss på ömsom regn och ömsom sol. 

diplomat-hotell-pa-strandvagen-stockholm-sverige-1606584

SONY DSC

SONY DSC

Lördag och vi vaknar till ett soligt och vårligt Stockholm. På Hotell Diplomat bjuds det en härlig frukostbuffé, pålägg i mängder, frukt i olika former, våfflor, ägg och bacon och goda brödsorter, gott kaffe och allt ihop inmundigas medan man sitter och titta ut på människor som promenerar längs Strandvägen. 

Efter en lång frukost var vi redo att ge oss ut i storstadljungeln, inget mål, inga planer,
bara vara. Vi flanerade, lyssnade på gatumusikanter och njöt av solen.

För en stund slog vi oss ned på riksdagshusets trappa, här spelades det schack på vackra bräden.  

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

När vi tröttnat på musiken, människorna, liv och rörelse fortsatte vi till kungliga Djurgården bara ett stenkast bort, här råder ett annat tempo.
En oas mitt i storstaden.

SONY DSC

SONY DSC

Stockholm har något för alla, stor eller liten, gammal eller ung, förutom för de fyrbenta som valde att checka in på hundhotell. 

Ha en skön måndag, hoppas solen lyser stor och gul på er.
Kram Åse 

hemresa

Det blev söndag och för oss var det dags att lämna vår vackra huvudstad för att återvända till vår egen lilla stad. Båda vackra var och en på sitt vis.

Innan vi tog farväl och sa på återseende hann vi med en promenad längs Strandvägen ut mot Djurgården. Känna skillnaden på en fredag och en söndag, fredag då människor har bråttom tlll eller ifrån något, söndag då vi möter ett lugnare tempo, människor som njuter av ledigheten, fångar dagen. 

hus

ringtorn

Jag en småstadsmänniska som älskar att komma till storstaden, känna pulsen och farten. Som njuter lika mycket av att komma hem igen, hem till min egen lilla borg.

skepp

Så landar vi hemma i en liten stad där allt är så mycket lugnare och jag tänker borta bra men hemma bäst. 

Ha en fortsatt fin måndag.
Kram Åse 

På rad

I fredags steg vi ombord på ett flyg som tog oss norröver med destination Stockholm, en av världens vackraste städer, vår huvudstad.  Nordens Venedig bjöd oss på friska vindar som bet i kinderna och rufsade om håret. 

sto

Staden som är som gjord för promenader, många steg blev det både utomhus och inom- hus. Målet med resan var hygge, god mat och dryck, bara vara, njuta och ha det bra, och ett efterlängtat besök på fotografiska.

fotografiska_9990

Det är söndag och fotoutmaning vänner emellan temat denna söndag är på rad. I Stockholm finns det mycket som är på rad.

huset

Takåsar på rad
sparrisPå Hötorget ligger det sparris på rad
gronalund
På Grönalund står åkatraktionerna på rad.

För oss är det dags att återvända hem till vår egen lilla stad, säga  tack och på återseende till huvudstaden.

Mitt bidrag i Kristina och Marias fotoutmaning på rad.

Önskar er alla en härlig söndag.
Kram Åse 

klaga

I nästan hela mitt liv har jag jobbat i en bransch där det handlar om service, att ha nöjda kunder.  Under några år i flygbranschen arbetade jag enbart med kundrelationer och reklamationer. När jag fick frågan om jag ville starta upp och ha ansvar för Customer relations på ett flygbolag tackade jag genast ja, vänner och kollegor trodde inte jag var riktigt klok – hur kunde jag tänka mig att bli utskälld varje dag. 

Jag kunde enkelt svara  – vilken utmaning, att vända den missnöjda kunden till en nöjd kund, att få stå där öga mot öga med någon som skäller, gapar, klagar och är allmänt missnöjd. Någon som förhoppningsvis går där ifrån nöjd och glad. Det är en härlig känsla. 

Jag glömmer aldrig en stor industrimagnat, som andra tar bussen tog han flyget, många pengar betaldes för förstaklass biljetter.  Hans bagage lyckades vi slarva bort på en flygning till London. Jisses vilken kalabalik det blev hans sekreterare ringde mig och det var en dam med skinn på näsan, hon var så arg att det säkert slog lågor ur både öron och mun. Väskan var spårlöst borta och ett detektivarbete startade, hur kan ett bagage mellan A och B försvinna ? knappast hade den trillat ur planet på vägen, vilka avgångar hade det varit samtidigt ? efter mer än en veckas sökande hittade jag den äntligen i Alicante och där skulle den inte vara. Så fick jag äntligen väskan i mina händer, kastade mig i bilen till närmsta blomsterbutik, köpte ett stort fång rosor, tillbaka till flygplatsen och 2 timmar senare klev jag av i London med blommor och mannens resväska i högsta hugg, i en taxi och så där en 30 minuter senare knackade jag på hans kontorsdörr. På lite darriga ben stod jag där och väntade och den som öppnade var den arga sekreteraren, damen som skällt ut mig nästan varje dag i merän en vecka, hotat flygbolaget med både det ena och det andra, hon tittade mig nu rakt i ögonen. En något bister uppsyn som bara efter några sekunder sprack upp i ett leende.

Personligen fick jag överlämna både resväska och blommor till dess ägare. Det jag däremot inte pratade om var att jag faktiskt passade på att göra lite jobb på flygplasten när jag ändå var i London, det kändes bättre att han fick känna sig extra speciell.

Nöjd kunde jag  återvända hem och skryta lite för mina kollegor om att jag faktiskt tagit en man som drev ett stort Skånskt förpackningsföretag  i handen,  att han var glad att återse sitt bagage och lovade att fortsätta flyga med oss. Ibland lönar det sig att vara innovativ.  

Så önskar jag er kära läsare en riktigt härlig helg, själv ska jag vara gäst på jobbet och har lovat mina kollegor att jag ska inte klaga. 

upplagg

meny
Kram Åse 

att färdas

Ta sig fram, att färdas kan man göra på många olika vis, gå, cykla, bil, båt, tåg och flyg just det sist nämnda har jag ingen större passion förr, inte båtar heller för den delen,  jag vet att jag är inte ensam om den känslan. Även om jag nog kan kalla mig en van flygresenär så infinner sig alltid den där obehags känslan när det börjar närma sig. Åtskilliga gånger har jag haft förmånen att sitta i cockpit, man sitter där mitt emellan en kapten och en styrman med hörlurar på öronen, lyssnar till deras samtal med varandra och med flygledarna, tryggt och avslappnat, man små pratar lite och har några riktigt trevliga timmar tillsammans, man ser jorden från ovan i ett otroligt vackert perspektiv 

Men så sitter man då i kabinen som vilken annan resenär som helst, då kommer den krypande flygrädslan, sakta smyger den sig på och talar om att nu är det dags att börja tycka detta är obehagligt det är dags att få lite ångest. Är du redo –  Jag biter ihop, tar djupa andetag, talar om för mig själv att det är ingen skillnad att sitta i kabinen eller i cockpit vad skulle jag göra om det mot förmodan skulle hända något. Inte skulle jag vara till någon större hjälp varken här eller där. Bredvid mig sitter oftast min man som älskar att åka båt som älskar att flyga, lugnt tillbaka lutad njuter han av flygresan, klappar sin fru på armen och talar om att på våra stor flygplatser runt om i världen lyfter och landar det en maskinen i minuten dygnet runt, det är många det, så sannolikheten att något ska hända just när jag är ute och flyger är väldigt, väldigt liten. 

Som om de skulle vara till någon tröst, jag är fortfarande flygrädd, tar djupa andetag och tänker positiva tankar. Jag som jobbat i flygbranschen i över 15 år, sett tusentals människor ankomma och avresa. Det är ju faktiskt löjligt. vingeÄr ni flyggrädda ?

Kram och ha en härlig torsdag
Åse

när barnen

När barnen inte är barn längre, när barnen faktiskt är vuxna och bor för sig själv. Då känns det bra att ha dem i samma stad, man kan träffas när man vill, om man vill.

254069_10150645097080525_7829196_n

248395_10150599452555231_3891425_n

Så försvinner en för några veckors utbildning till huvudstaden och mamman kan längta ihjäl sig. Att längta lite är nog bra.

Hur vuxna de än är så är de mina älskade ungar.

Det går fortfarande att hänga med på min tävling, den hittar ni här 

Ny vecka, nya utmaningar. Ha en härlig måndag.
Kram Åse

Dags att packa

I slutet av sommaren fick jag en fråga om jag kunde tänka mig att fotografera för en trycksak som skulle produceras, bilderna skulle vara här ifrån vår lilla stad, ett spännande men pirrigt uppdrag. Mina bilder skulle granskas under lupp av en reklambyrå, precis det jag själv suttit och gjort med andras bilder när jag jobbade som reklamansvarig på ett flygbolag.

Nu är jag väldigt glad för vår lilla stad och kameran får allt som oftast hänga med ut på våra promenader, en hel drös med bilder skickades in. Tiden har gått och jag har inte skänkt den här broschyren någon större tanke, men så igår ringde det på ytterdörren och ett personligt överlämnande skedde, här sitter jag med en broschyr i min hand där 75% av bilderna är knäppta av mig, wao ! Vilken härlig känsla.     

axl-ystad

Till och med den vilde schnauzern Axl Rose fick vara med på ett hörn

ystadkommun

Men nu åter till packningen för på torsdag åker jag, det är mycket som ska fixas. Någon svart katt har jag inte så det måste ragga upp en på stan, kaffekitteln ska putsas så den blänker i solen, kvasten ska dammas av och lämnas in på trimning. Men till torsdagmorgon ska jag nog vara redo för avfärd.

Ses vi ?

Ha en fin fin fredag.
Kram Åse 

I tid och otid

Dagens tema i fotoutmaning-vänner i mellan är i tid och otid, när jag tittar ut genom mitt fönster, vinden viner och snön yr, går mina tankar och min längtan till en soldränkt strand ett turkosblått hav, en solstol och en bra bok. För att ta sig dit behöver man färdas i ett plåtrör 10.000 meter upp i luften, man måste lyfta från ett flygplats kanske belägen på andra sidan sundet. Medan man väntar på att få kliva ombord undrar man ska flyget gå på Tid eller i Otid 

Detta får bli mitt bidrag till dagens tema i fotoutmaning-vänner i mellan.

dsc00403vinge      Fler teman på Tid och Otid hittar ni här 

ha en fortsatt fin söndag.
Tjingeling !

Vissa dagar

Vissa dagar är inte som andra, vissa dagar blir upp och ned vända, idag blev det en upp och ned vänd dag. Ni vet……när man vaknar på morgonen, börjar med att slå tån i dörrkarmen svär en ramsa och tänker nu kan det bara bli bättre. Så blir det inte bättre för med ett litet hotell fullt av konferensgäster då gräver kommunen av en vattenledning så vips finns det inget vatten längre varken i kran eller toalett och då, det är då alla behöver nyttja just toaletten, och lunch personalen står med disk upp över öronen och man tänker när bara vattnet kommer tillbaka då kan det bara bli bättre, så kommer vattnet tillbaka men då, då är vatten trycket för lågt, då fungerar inte diskmaskinen. Det är då man tänker imorgon, imorgon blir det en bra dag.  

Så lämnar jag det lilla hotellet vid havet och far hemåt, då kommer den här svävande,
jag stannar till och vinkar åt mina f.d kollegor och tänker visst är den fin den där flygmaskinen och visst är jag stolt över att det faktiskt är jag som varit med och bestämt hur den där flygmaskinen ska se ut och visst är jag glad över att jag arbetar på det lilla hotellet vid havet och visst blir den en bra dag imorgon. Så är det bara imorgon är en annan och dag, imorgon blir det en bra dag, det har jag bestämt ! 

Tjingeling !     

Till verkligheten

Så var vi hemma igen i verkligheten och kan nu leva ett tag på laddade batterier och härliga minnen från en underbart skön semester.

Parga var mycket bättre än vad jag kunna drömma om, vi har njutit fullt ut av både atmosfären, maten, vädret och alla vänliga och trevliga människor. Vi har vandrat trappa upp och backe ned, backe upp och trappa ned i trånga små gränder, hälsat på små grekiska tanter som bara suttit utanför sina små hus och sett ut att fundera, fundera på vad vet vi inte, kanske på den ekonomiska kris som Grekland befinner sig i. Den som vi turister inte märker av.

Vi sa på återseende till Parga som har mycket mer att utforska, vid ett annat tillfälle

Lugnt och fint landade vi på Malmö Airport, 25 miniuter före utsatt tidtabell. Resväskan är upp packad, tvättmaskinen går på högvarv. Axl och Ruby är hämtade hos bästa dagmatten och blev glada att ses… eller såg ut att tänka, kommer du redan.