Vännerna

Idag bjuds vi på riktigt gråväder och jag känner mig lite gnällig. Gnällig över vädret, gnällig över Covid-19 som ökar och gnällig över att jag inte gillar den nya WordPress.

Fast vädret ska jag nog inte gnälla över, för så här långt har vi faktiskt bjudits på ett ljuvligt höstväder. Så förlåt, det tar jag tillbaka !

Ibland önskar jag att jag hade fyra ben, päls och öronen på svaj.
Då skulle jag göra som de här vännerna, både pussas och vara närma, fast någon brottningsmatch skulle jag nog inte ge mig in i.  Men det är en bra medicin när man känner sig lite grå att släppa loss de på fyraben, för de får skrattet att bubbla så man nästan får ont i magen.
Så hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder !

Var rädda om er.
Allt Gott.

Åse 

Dimma

Tidig morgon och dimman ligger fortfarande tät, då tassar vi iväg  jag och min fyrbenta kompis.
Hav och land möts i en trolsk symbios den fyrbenta vännen snusar omkring på för oss båda okänd mark, vårt enda sällskap är måsar och ålakrågor eller skarvar som det heter på svenska.
Spindelväven är fyllda av dagg som ett litet konstverk vävt av en liten krabat som jag egentligen inte tycker om.
Jag sjunger glatt och högt på en melodi av Gyllene Tider för det är ju bara jag och den fyrbenta vännen som är vakna.
Men så plötsligt tränger solen igenom, dimman skingras och jag upptäcker att vi är inte ensamma på stranden, det är då det är dags att återvända till bobilen där väntar nybryggt kaffe i solen. 

Allt gott !
Åse

 

Rullade hemåt

Vi lämnade Orust och tanken var att bobilen skulle få rulla till Sydkusten, men sol och blå himmel fick oss att stanna i Halland och Haverdal.

Här gjorde vi inte många knop, promenerade längs nästan öde strand, läste och bara slappade. Inga sensationer men det är gott nog, man behöver inte så mycket mer.

Vi steg in i september och vi besteg Hallandsåsen under vår färd mot sydligare breddgrader.  I mitt huvud snurrade tankarna, hur blir hösten och vintern, då vi kanske ska dras med regn, rusk ,skånsk vinter och Covid 19.   

Skrev jag att det inte hände några större senstationer ……
Jo en lite sensation hände ju faktiskt. 

I ställer för att sätta mig i högerstolen, klev jag in farkosten på darriga ben och med en viss hjärtklappning, satte mig likt en flygkapten i vänsterstolen, trampade ned kopplingen, vred om startnyckeln och i med ettansväxel, iväg rullade vi.
Dock hade jag ingen kaptensmössa på huvudet.

Kvinnor kan ….

Allt gott
Åse

Fiskeläge

Längst västerut på ön Orust hittar man den gamla fiskeorten Stocken, här är inte havsdoften långt borta. Bostadshusen är byggda på och runt omkring klipporna, det känns nästan som man slängt ut dem lite huller och buller på klipporna.

Att vandra i de smala gränderna är som att kliva rakt in i en saga, i alla fall så här i slutet av augusti då turisterna lämnat, förutom vi då. 

Det lilla posthuset med sina små gula luckor är en unik liten byggnad som speglar en bit av samhällets historia, det lär också vara det mest fotograferade huset på Stocken. Om det är sant kan jag däremot inte lova. 
Hamnen med gamla sjöbodar, vissa halvt förfallna och andra upprustade. De vittnar om att fiske varit en av ortens viktigaste näringar under lång tid. Jag suckar lite av välbehag, sista dagarna i augusti har bjudit oss på ljuvligt väder. Som gjort för sköna promenader, eller att bara slå sig ned i solstolen med en riktigt bra bok och sticka näsan mot solen.
Det är en lisa för både kropp och knopp.
Vi packade ihop våra atteraljer, tackade för denna gång,  samtidigt som vi tog ett kliv in i årets första höstmånad begav vi oss mot Halland.

Mer om det en annan dag.
Allt gott !
Åse 

Paddel

Bohuslän lär vara ett paddelparadis. 
Jag drömmer om hur härligt det måste vara att glida iväg i en kajak, andas in havsluften och ha naturen som en nymålad tavla runt omkring mig. Jag som inte ens doppar tårna om det inte är minst 25 grader i vattnet och tänk om den skulle vippa då skulle jag ju bli blöt i håret. 
Jag håller mig på torra land och nöjer mig med att drömma.

Allt gott !
Åse

Från en ö till en annan

Vi lämnade ett grått, blött och blåsigt Tjörn och därmed missade vi Pilene utställningen. Naturens egen konsthall under bar himmel. Det lär vara en fantastisk upplevelse som kräver bra skor på fötterna.
Är ni på Tjörn så gör ett besök, lova att njuta lite för mig också. 

Vår resa blev inte lång, målet var Orust en tur på hela 5 mil.

Är man i Bohuslän och inte är skaldjursallergiker är det nästan ett måste att dyka in i någon fiskaffär. I hamnen i Ellös hade vi fått tips om att där hittar man fantastiska skaldjur. 
Dit kommer lokala fiskebåtar varje dag med sin fångst som lastas direkt på kajen framför porten till skaldjursfabriken. Skaldjur fiskade i friskt vatten utanför Gullholmen.

När vi boat in oss på Stocken, där vi är tämligen ensamma, började skymningen falla. 
När regnet upphört och vinden mojnat, då är det som bäst, att då få slå sig ned och frossa i färska räkor och havskräftor ackompanjerad av en ljuvlig utsikt, får inte bara smaklökarna att slå frivolter av glädje. Hela kroppen jublar !
En bit av livets goda.

Allt gott !
Åse

Semester, Hemester, Swemester

Juli försvann och det tackar jag för, vi blev aldrig vänner. 
Däremot känner jag att augusti kommer nog att bli en kär vän om hon fortsätter bjuda oss på härligt varma och sköna dagar.
Bobilen packades för en ny tur och första stopp blev vid Osbysjön. Vackert, gemytligt, lugnt och skönt.

När man väl är på plats är det en del att mecka med, bilen ska stå i våg, för vem vill somna på huvudkudden och vakna i benänden. Markis och utemöbler ska fram, ström ska kopplas in. Sen är man redo att bara slå sig ned och njuta.

Just då när man sjunker ned i solstolen då börjar lilla hunden se krasslig ut och ett veterinärbesök kändes nödvändigt. Hur enkelt är det att transportera sig i en 8 meter lång farkost till Osby city, inte enkelt alls…… 
En taxi fick helt enkelt tillkallas, iväg for vi med en chaufför som talade om att han var minsann 74 år, hade käppen i passagerarsätet  och var den enda taxichauffören i hela kommunen.
Bilen höll konstant
30 km/timmen men fram kom vi, lilla hunden pysslades om av en trevlig veterinär medan vår chaufför väntade utanför redo att transportera oss tillbaka till bobilen, men först frågade han om vi kanske ville ha en sightseeing tur i Osby det ingick i priset
– det tackade vi nej till. 

Vi avnjöt några sköna dagar vid Osbysjön innan vi styrde bobilen vidare mot Blekinge och Valjeviken. 

Valje naturreservat med ängar, hagar, lövskogslundar och havet som närmsta granne, som gjort för sköna promenader för både två och fyrbenta.
Stora stenblock som en gång rullats under inlandsisen ligger utslängda i naturen, runda vackra former beklädda av mossa som om de precis som en träbit blivit slipade av ett sandpapper.
Vi går, någon cyklar det är njutningen av här och nu som är det viktigaste,
oavsett hur vi tar oss fram.

Allt Gott !
Åse

Betong och rost

Ett stenkast hemifrån…… kanske inte riktigt , men 30 minuter med bil då hamnade jag i en liten by som heter Gärsnäs. Att där fanns en f.d saftstation hade jag ingen aning om.
Så hittade jag lite läckra bilder hos KulTur i natur 
och bestämde mig för att dit måste jag. Valet av dag var kanske inte den bästa med blå himmel, stålande sol och 28 grader. 

Med traktor och vagn kom betlassen körande genom den lilla by där jag är uppvuxen för att lämna sin skörd till Skivarps Sockerbruk.
Många gånger har jag stått där på bryggan och sett betorna försvinna ned i tvättrännorna. 

Att besöka saftstationen i Gärsnäs kändes spännande. Det som en gång var en filial till sockerbruken.

1966 slutade myllret av traktorer och en epok gick i graven.

Idag är det tyst och stilla, naturen har börjat ta tillbaka det som vi en gång lånat,
som ett monument tronar den och påminner om det som en gång varit. 

Den ruffiga betongen mitt bland den grönskande sommaren fascinerar mig.
Det är alltid betraktarens öga som får sätta betyget, men sett med mina ögon så är det vackert.

Sådan är jag.
Allt Gott !
Åse 

små snabba fötter

Blå himmel, solen lyser som en stor gul lampa, gräset är frodigt och vinden ljum. Det är ljuvligt juniväder och på små snabba fötter rusar de rakt in i sommargrönskan.
Glada ungar är lyckliga ungar och lyckliga ungar får mitt hjärta att svämma över av välmående.
Medan de små snabba fötterna hoppar och skuttar följer jag och kameran efter lite på avstånd det går inte att bry sig om skuggor och motljus för de små snabba fötterna springer fort längs slingriga skogsvägar.
Så plötsligt hittar man något på marken, något som bara kan ses med småbarns ögon, något man måste undersöka, länge och noga.

Sommar, och busiga trollungar livet kan inte bli så mycket bättre.

Allt Gott ! 
Åse 

 

 

Vårhallen

När världen är upp och ned och fram och bak och inget är som vanligt, händerna är torra som fnöske och har nog aldrig blivit så mycket och noggrant tvättade någonsin.

Det är då huvudknoppen säger nu packar vi resväskan och åker till Mallorca, släng ner bikinin, solkräm och ett glatt humör så ger vi oss iväg.  Då vaknar det sunda förnuftet och talar om att de går ju inte, nu får du lugna ner dig, stuva in man, hund och kamera i bilen och njut av det du har närma.
– Så fick det bli…….

Strax norr om Simrishamn ligger den minst sagt klippiga Vårhallen insprängd i den Österlenska sandstranden.
Tidig vår huserar öringfiskarna här och fram emot sommaren byts de ut mot lättklädda familjer och välfyllda picknick korgar.
En plats på Himlajorden en plätt av änglamark.
Vårhallarna är helt enkelt berggrunden som spolats ren av vågorna,
En fridfull stämning med naturen i centrum.

Allt Gott !
Åse