Vårt Österlen

Vårt vackra Österlen har så fantastiskt mycket att erbjuda, att  köra längs kusten och njuta av det böljande öppna landskapet, havet och himlen där till är en lisa för både kropp och själ.
Fika på Backgården, beläget mellan böljande kullar och vida fält.

I växthuset klänger vinrankorna längs taket och vatten porlar från en liten damm. Det är rogivande och behagligt. 
Slå sig ned med en gofika i den lummiga trädgården, lyssna till humlornas surr och njuta av blomsterprakten. 
Bord och stolar alla olika, lite slitna, lite vingliga men alla charmiga var och en på sitt vis.
När magen är mätt än man är redo att fortsätta färden längs slingriga vägar, passera genom små kustnära byar för att landa hos Karl Fredrik på Eklaholm.
I den lilla byn Hagestad mellan Ystad och Simrishamn faktisk Europas längsta radby, där huserar Karl Fredrik, här välkomnas man alltid hjärtligt.

I de charmiga byggnaderna bjuds det produkter som ger köpglädje, antikvitet, växter och blommor. När man botaniserat både ute och inne kan man börja om från början för det finns alltid något man missat. Men först måste man klia katten lite under hakan.

Att stiga in i den ruffa ladan bland vattenkannor, krukor och gjutjärnstolar och höra Edith Piafs stämma strömma ut från högtalarna gör att man förflyttas till en annan tid, till tidigt 1900-tal. Enligt legenden föddes Edith Piaf på en trottoar i Paris riktigt så var det nog inte men gränsen mellan saga och sanning har alltid varit otydlig. Den legendariska sångerskan har alltid varit omgiven av ett mystiskt skimmer. Ett skimmer som även ligger över Eklaholm som får mig att tänka är detta saga eller sanning…….

När ögonen fått sitt får man inte glömma att använda näsan, dofterna av persika och rosor i en magnifik blandning.
Innan man vinkar hej då, eller jag vinkar på återseende måste semitorkade svarta oliver inhandlas, fula, skrynkliga och salta men så otroligt goda. Oliver som får mina smaklökar att ropa ta inte en burk ta två eller ta tre när du ändå är här.
Till karl Fredrik på Eklaholm och vårt vackra Österlen kan man återvända om och om och om igen.

Kram Åse 


 

Annonser

Hattparad

Jag bara älskar hattar, cowboyhattar, stråhattar, filthattar…..  Visst är det läckert med hatt, det är snyggt så länge inte hatten sitter på mitt huvud, för mitt huvud är verkligen inte gjort för att bära hatt.

När jag arbetade på ett stort Skandinaviskt flygbolag ingick hatt i uniformen, en liten marinblå pillerburk, hur läcker som helst om man passar i hatt. De gjorde mina kollegor, de passade i hatt, de bar den lilla blå lite käckt på svaj med håret i knut i nacken.

Min lilla blå låg längst ned i väskan och samlade damm. Där fick den stanna under alla år och hamnade aldrig på mitt huvud, i dag ligger den på vinden, säkert både tillknycklad och maläten, men jag äger i alla fall en hatt……Klär du i hatt så bär den, det skulle jag gjort om jag klädde i hatt.

Kram Åse 

 

Ett nytt liv

Häromdagen tog jag mig ned till havet för att möta upp ett härligt par för att knäppa lite bilder.

Ett nytt litet liv ska i dagarna komma till världen, en ny epok ska starta för Louise och Filip de ska bli föräldrar, föräldrar för första gången.
I tryggt förvar där inne i magen ligger en liten krabat som ska bli en del av deras familj, en liten krabat som de ska älska, ta hand om och lära vad som är rätt och fel.

Jag kan förnimma den känslan, att vänta sitt första barn, det är spännande, glädjefyllt men också lite nervöst. Man längtar efter att dagen ska komma då man ska få lära känna varandra på riktigt. Få lägga en liten liten hand i sin egen. Stryka handen över en liten naken babykropp, känna doften och få viska i dess öra välkommen till världen, vi älskar dig.

Louise och Filip jag önskar er all lycka och tack för att jag fick låna er ! 

Kram Åse

 

Min stora kärlek

Första gången jag besökte Mallorca var jag nog runt 8-9 år, jag tror det var då jag för första gången blev kär, ingen sommar fling som gick över på några veckor utan en kärlek som landade i mitt hjärta för att stanna. 

Resorna till denna ljuvliga Ö har genom åren blivit många. Tillsammans med familjen, med bästa vännerna och på tu man hand.

När våra flickor var små lärde de sig en sång på spanska som de så ofta gick och omkring och gnolade på, varje gång jag stiger in i ankomst hallen på Palma flygplats så dyker låten upp i mitt huvud och jag kan inte låta bli att sjunga lite tyst för mig själv
Veo veo.. que es lo que veo? Una cosita.. que cosa es? helst av allt skulle jag vilja ta några danssteg men där går gränsen anser maken. 

Klockan 06.00 i morse lyfte vi från Copenhagen Airport för att tre timmar senare landa på Mallorca, vårt mål var denna gång gamla Alcudia och ett litet, litet hotell Cas Ferrer Nou Hotelet, ett  hotell med enbart sex rum, här kombineras en sekelskifts känsla med modern design som skapar en härlig charm. 

Cas Ferrer Nou var en gång i tiden en smedja i centrum av gamla Alcudias stadskärna, byggnaden har gjorts om till ett modernt hotell som fortfarande behåller sin charm. 

Nästan varje liten stad på Mallorca har en marknad varje vecka, just i dag var det marknad här i Alcudia den startar vid 8-9 tiden och slutar vid 13-14, då vimlar det av människor, turister och lokalbefolkning trängs runt marknadsstånden. Turisterna för att köpa billiga piratkopior och lokalbefolkningen för att köpa frukt och grönsaker. 

När marknaden är över då lägger sig lugnet som ett lock över staden, det är då jag trivs allra bäst, den inhemska befolkningen går tillbaka till vardagen, livet har sin gilla gång och det är då det finns tid att njuta av allt det vackra som Alcudia har att erbjuda. 

Det är då det är på riktigt !
Kram Åse

 

 

 

Ranunculus

Ranunkel en ljuvligt vacker blomma, med sina hundratals kronblad finns de i de mest sprakande karamellfärger.

En bukett, makro objektivet på kameran och jag kan leka och njuta i timmar, glömma både tid och rum. Att en liten blomma kan ha så mycket att erbjuda.

Kram Åse

Det är vår om du vill vissla även då skon är fylld av snöslask

 

vinterland

På sociala medier pratas det om vår, för mig är februari en vintermånad och på vintern vill jag ha snö. Så kom den äntligen snön, och jag jublar. 

22012016-DSC_0004

Även om snön ställer till med besvär på vägarna här hos oss på sydkusten så är det alldeles underbart men allt det vita som lägger sig som bomull på marken. Behöver man inte ge sig ut på vägarna stannar man hemma, måste man ge sig ut på vägarna får man anpassa sig och köra därefter.
22012016-DSC_0019Att få leva och uppleva alla våra fyra årstider är en lisa för både kropp och knopp, i stället för att längta efter nästa årstid så försöker jag leva i nuet njuta utav det som är nu, oavsett om det är snöstorm eller det regnar små spik. Jag kan inte göra något åt det och då kan jag lika gärna njuta av det.  

16012016-DSC_0005

hjarta-1

Om några månader vaknar naturen, vi kliver in i en ny årstid, när den dagen kommer ska jag njuta av det.

Du måste inte se hela trappan, bara första stegen

 

Kram Åse 

Himlalador

Någon gång runt 1850 började man bygga missionshus i Sverige, idag besökte jag ett som står öde och övergivet, redan när jag steg innanför ytterdörren fick jag känslan av att någon bara låst dörren, kastat bort nyckeln och gått där ifrån. 

21122016-dsc_0062

21122016-dsc_0045

21122016-dsc_0068

Allt stod kvar så som man en gång lämnade det, damm och spindelväv täckte inredningen och det gällde att känna efter vart man satte ned fötterna.
21122016-dsc_0001Missionshusen kallades ofta för ”himlalador” för de var sannerligen enkla.
21122016-dsc_0016Även om jag hade fått tillstånd att besöka detta missionshus, var det en konstig känsla att gå omkring i de olika rummen där tiden stått still länge.

21122016-dsc_0033

Ett hus som en gång i tiden varit en samlingsplats för byns befolkning skulle jag kunna tänka mig, här har man säkert samlats för både kafferep och syföreningmöte.
21122016-dsc_0077Kanske har det hållits ett och annat husförhör….. jag har faktiskt ingen aning.

21122016-dsc_003821122016-dsc_0128Hade det inte varit så kallt skulle jag nog kunnat tassa om kring i huset hur länge som helst, försiktigt slå mig ned på en bänk och fantisera om vilka människorna var som besökte och träffades i missionshuset.
21122016-dsc_0057

21122016-dsc_0055

21122016-dsc_012021122016-dsc_0110Vems lilla jacka har hängt på den här hängaren och vem var han eller hon som spelade på orgeln.
21122016-dsc_0106

21122016-dsc_0059

Frågor jag kanske aldrig får svar på, men det gör inget det var bara spännande att få besöka huset.
21122016-dsc_0133Försiktigt stängde jag ytterdörren, vred om nyckeln och vände åter hemåt en erfarenhet rikare.

Kram Åse