mitt marco objektiv och jag

Vi kommer inte riktigt överens mitt macro objektiv och jag, eller …..jag förstår mig inte riktigt på honom. Jo, jag har bestämt mig för att det är en han, för vi är lite som kvinnor från Venus och män från Mars eller Yin och Jang. 

Han har så många knappar och inställningar som jag inte förstår mig på, jag vrider lite här och trycker lite där utan att riktigt veta vad jag gör.

Bästa stället för oss att umgås på är just nu utomhus där det knoppas och har börjat blomma, jag stryker honom medhårs och talar om att vi nog kommer att bli vänner en dag, även om det kanske tar sin lilla tid.

Jag märker att han skrattar lite bakom min rygg och tänker du borde nog gå en kurs.
Men om 8 bilder av si så där 150 är något så när då tror jag att vi är på god väg.

Jag ger inte upp, vi kämpar vidare och en dag ska vi bli ett bra par, men innan dess ska jag gå en online kurs.

 

Allt Gott !
Åse

 

 

Koskräck !!!!

Det finns två saker som jag är riktigt rädd för, spindlar och kor. 
Spindlar för de dyker upp när man minst anar, springer fort in i nån vrå och dyker upp igen på nån ny plats. 
Så var det då kor, med de snällaste och vackraste ögonen, men med en räv bak varje öra. 


Så länge det finns ett staket mellan oss stannar jag gärna till, tittar och pratar lite med dem men skulle någon be mig följa med in i kohagen är jag övertygad om att alla kossorna skulle tänka – henne ska vi ta.

Alla har vi väl våra demoner mina är kor och spindlar.
Men nog är de söta – korna alltså !

Allt gott !
Åse

 

Kitesurfing

Himlen är jämntjockt grå och havet är vilt, håret spretar i alla vädersträck och jag fryser om fingrarna. Men jag vill inte bege mig hem för jag vill inte sluta titta på kitesurfarna som utmanar vågorna. 

Havet är fantastiskt när det ligger som en spegel och det är lika fantastiskt när det visar sina oändliga krafter.

Jag är inte ensam om att fascineras av skådespelet, en bit bort står en man jag ser i ögonvrån att han närmar sig, till slut står han bredvid mig. Jag tittar upp och säger hej och han svarar är du inte sugen att prova, vi har utrustning till utlåning.

Det är just då i det ögonblicket jag inser att det är dags för mig att bege mig hemåt.


 

Allt gott !
Åse 

En diamant bland alla pärlor

På Österlen ligger många pittoreska små byar som ett pärlband längs kusten, mitt bland alla dessa pärlor hittar man en liten diamant.
Längs med kustvägen mellan Brantevik och Skillinge pekar en skylt ned mot Gislövshammar ett väl bevarat litet fiskeläge.

En vacker och fridfull idyll, redan när man stiger ur bilen känner man av lugnet nästan som om tiden stannar för en stund.
Solen skiner, måsarna skriar, den salta doften från havet smyger sig in i näsan.
Jag frågar mig kan detta vara den vackraste platsen längs vår vackra kust remsa.

Naturen är speciell med de trappstegsformade kalkstenshällarna vid strandlinjen. Förr i tiden nyttjades dessa till brytning av kvarnstenar. Går man ut på hällarna kan man tydligt se de cirkelrunda hålen.


Gislövshammar är en lisa för både kroppen och knoppen, en plats att njuta av, en plats där man vill stanna länge, ta djupa andetag och bara vara tacksam över att den finns.

Allt gott !
Åse

 

 

 

 

Normalt

Alla har vi nog en längtan efter att allt ska bli normalt igen, hur normalt kommer att se ut i framtiden vet vi inte. I denna upp och nedvända värld är jag både glad, lycklig och tacksam att jag har närheten till havet. Att jag kan vandra längs strandbrynet, se vågorna rulla mot land, doppa lilltån och känna att havet fortfarande är hiskeligt kallt och det är ju faktiskt logiskt för att vara några dagar in i maj. 

Just då behöver jag inget sällskap, jag är nöjd med att bara umgås med mig själv. 
Men plötsligt får jag sällskap, sakta glider den upp bredvid mig och vi gör sällskap en bit längs havet. Vi håller samma takt, lite långsamt strosar jag och lika långsamt glider den fram bredvid mig, jag filosoferar och den ser ut att göra detsamma. 
Jag tar farväl och vänder åter och svanen fortsätter mot nya mål längs vår vackra kust.
Längst ut på bryggan sitter en man, just på den plats där jag tänkt slå mig ned, det hade funnits plats för oss både men jag får en känsla av att han inte vill bli störd, han vill nog sitta där och njuta av havet, luften och sina egna tankar.

Bornholmsfärjan seglar ut från hamn, någon hoppas på fiskelycka och jag vänder hemåt.

Allt gott !
Åse

 

 

Hotellhund

På det lilla hotellet vid havet har vi nästan dagligen sällskap av hotellhunden Vilda, hon tar gärna med sig våra gäster på långa promenader för är det någon som kan alla härliga promenadstråk så är det Vilda.
Sedan 8 veckor tillbaka har hon varit mammaledig, i söndags fick jag chansen att hälsa på fem små ljuvliga huliganer.

De är inte stilla många sekunder, hoppar, studsar och busar. Hade jag inte visst att alla snart ska flytta in hos sina nya familjer hade jag nog inte vågat åka dit för risken hade varit stor att jag snott med mig en eller två hem.
Önskar er en riktigt härlig midsommar !
Kram Åse

Vårt Österlen

Vårt vackra Österlen har så fantastiskt mycket att erbjuda, att  köra längs kusten och njuta av det böljande öppna landskapet, havet och himlen där till är en lisa för både kropp och själ.
Fika på Backgården, beläget mellan böljande kullar och vida fält.

I växthuset klänger vinrankorna längs taket och vatten porlar från en liten damm. Det är rogivande och behagligt. 
Slå sig ned med en gofika i den lummiga trädgården, lyssna till humlornas surr och njuta av blomsterprakten. 
Bord och stolar alla olika, lite slitna, lite vingliga men alla charmiga var och en på sitt vis.
När magen är mätt än man är redo att fortsätta färden längs slingriga vägar, passera genom små kustnära byar för att landa hos Karl Fredrik på Eklaholm.
I den lilla byn Hagestad mellan Ystad och Simrishamn faktisk Europas längsta radby, där huserar Karl Fredrik, här välkomnas man alltid hjärtligt.

I de charmiga byggnaderna bjuds det produkter som ger köpglädje, antikvitet, växter och blommor. När man botaniserat både ute och inne kan man börja om från början för det finns alltid något man missat. Men först måste man klia katten lite under hakan.

Att stiga in i den ruffa ladan bland vattenkannor, krukor och gjutjärnstolar och höra Edith Piafs stämma strömma ut från högtalarna gör att man förflyttas till en annan tid, till tidigt 1900-tal. Enligt legenden föddes Edith Piaf på en trottoar i Paris riktigt så var det nog inte men gränsen mellan saga och sanning har alltid varit otydlig. Den legendariska sångerskan har alltid varit omgiven av ett mystiskt skimmer. Ett skimmer som även ligger över Eklaholm som får mig att tänka är detta saga eller sanning…….

När ögonen fått sitt får man inte glömma att använda näsan, dofterna av persika och rosor i en magnifik blandning.
Innan man vinkar hej då, eller jag vinkar på återseende måste semitorkade svarta oliver inhandlas, fula, skrynkliga och salta men så otroligt goda. Oliver som får mina smaklökar att ropa ta inte en burk ta två eller ta tre när du ändå är här.
Till karl Fredrik på Eklaholm och vårt vackra Österlen kan man återvända om och om och om igen.

Kram Åse 


 

Hattparad

Jag bara älskar hattar, cowboyhattar, stråhattar, filthattar…..  Visst är det läckert med hatt, det är snyggt så länge inte hatten sitter på mitt huvud, för mitt huvud är verkligen inte gjort för att bära hatt.

När jag arbetade på ett stort Skandinaviskt flygbolag ingick hatt i uniformen, en liten marinblå pillerburk, hur läcker som helst om man passar i hatt. De gjorde mina kollegor, de passade i hatt, de bar den lilla blå lite käckt på svaj med håret i knut i nacken.

Min lilla blå låg längst ned i väskan och samlade damm. Där fick den stanna under alla år och hamnade aldrig på mitt huvud, i dag ligger den på vinden, säkert både tillknycklad och maläten, men jag äger i alla fall en hatt……Klär du i hatt så bär den, det skulle jag gjort om jag klädde i hatt.

Kram Åse 

 

Ett nytt liv

Häromdagen tog jag mig ned till havet för att möta upp ett härligt par för att knäppa lite bilder.

Ett nytt litet liv ska i dagarna komma till världen, en ny epok ska starta för Louise och Filip de ska bli föräldrar, föräldrar för första gången.
I tryggt förvar där inne i magen ligger en liten krabat som ska bli en del av deras familj, en liten krabat som de ska älska, ta hand om och lära vad som är rätt och fel.

Jag kan förnimma den känslan, att vänta sitt första barn, det är spännande, glädjefyllt men också lite nervöst. Man längtar efter att dagen ska komma då man ska få lära känna varandra på riktigt. Få lägga en liten liten hand i sin egen. Stryka handen över en liten naken babykropp, känna doften och få viska i dess öra välkommen till världen, vi älskar dig.

Louise och Filip jag önskar er all lycka och tack för att jag fick låna er ! 

Kram Åse

 

Min stora kärlek

Första gången jag besökte Mallorca var jag nog runt 8-9 år, jag tror det var då jag för första gången blev kär, ingen sommar fling som gick över på några veckor utan en kärlek som landade i mitt hjärta för att stanna. 

Resorna till denna ljuvliga Ö har genom åren blivit många. Tillsammans med familjen, med bästa vännerna och på tu man hand.

När våra flickor var små lärde de sig en sång på spanska som de så ofta gick och omkring och gnolade på, varje gång jag stiger in i ankomst hallen på Palma flygplats så dyker låten upp i mitt huvud och jag kan inte låta bli att sjunga lite tyst för mig själv
Veo veo.. que es lo que veo? Una cosita.. que cosa es? helst av allt skulle jag vilja ta några danssteg men där går gränsen anser maken. 

Klockan 06.00 i morse lyfte vi från Copenhagen Airport för att tre timmar senare landa på Mallorca, vårt mål var denna gång gamla Alcudia och ett litet, litet hotell Cas Ferrer Nou Hotelet, ett  hotell med enbart sex rum, här kombineras en sekelskifts känsla med modern design som skapar en härlig charm. 

Cas Ferrer Nou var en gång i tiden en smedja i centrum av gamla Alcudias stadskärna, byggnaden har gjorts om till ett modernt hotell som fortfarande behåller sin charm. 

Nästan varje liten stad på Mallorca har en marknad varje vecka, just i dag var det marknad här i Alcudia den startar vid 8-9 tiden och slutar vid 13-14, då vimlar det av människor, turister och lokalbefolkning trängs runt marknadsstånden. Turisterna för att köpa billiga piratkopior och lokalbefolkningen för att köpa frukt och grönsaker. 

När marknaden är över då lägger sig lugnet som ett lock över staden, det är då jag trivs allra bäst, den inhemska befolkningen går tillbaka till vardagen, livet har sin gilla gång och det är då det finns tid att njuta av allt det vackra som Alcudia har att erbjuda. 

Det är då det är på riktigt !
Kram Åse