Split

Som att bo i ett levande museum.

Tidigt i morse tog vi flyget från Köpenhamn och några timmar senare landade vi i Split. 

SONY DSC

Split, Kroatiens näst största stad, här domineras gamla stan av Diocletianus mäktiga palats med dess höga klocktorn. För första gången bor vi i ett palats. 

SONY DSCKänslan av att bo i ett levande museum är både spännande och mäktig. Gator och torg är smyckade med dyrbar marmor importerad från Grekland och Italien. I dag är palatset en del av staden. Den här delen av Split är bilfri och full med caféer, små butiker och restauranger. Den ena vackra byggnaden ersätter den andra och det bara kokar av historia i kvarteren och gränderna.

SONY DSCSONY DSCSONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Är man inte ute efter sol och bad, utan vill utforska och strosa i en härlig stad, äta och dricka gott känns maj som en utmärkt månad, lagom med turister och lagom varmt.  

SONY DSC

Dags att utforska kvällslivet.

Kram Åse

SONY DSC

 

att färdas

Ta sig fram, att färdas kan man göra på många olika vis, gå, cykla, bil, båt, tåg och flyg just det sist nämnda har jag ingen större passion förr, inte båtar heller för den delen,  jag vet att jag är inte ensam om den känslan. Även om jag nog kan kalla mig en van flygresenär så infinner sig alltid den där obehags känslan när det börjar närma sig. Åtskilliga gånger har jag haft förmånen att sitta i cockpit, man sitter där mitt emellan en kapten och en styrman med hörlurar på öronen, lyssnar till deras samtal med varandra och med flygledarna, tryggt och avslappnat, man små pratar lite och har några riktigt trevliga timmar tillsammans, man ser jorden från ovan i ett otroligt vackert perspektiv 

Men så sitter man då i kabinen som vilken annan resenär som helst, då kommer den krypande flygrädslan, sakta smyger den sig på och talar om att nu är det dags att börja tycka detta är obehagligt det är dags att få lite ångest. Är du redo –  Jag biter ihop, tar djupa andetag, talar om för mig själv att det är ingen skillnad att sitta i kabinen eller i cockpit vad skulle jag göra om det mot förmodan skulle hända något. Inte skulle jag vara till någon större hjälp varken här eller där. Bredvid mig sitter oftast min man som älskar att åka båt som älskar att flyga, lugnt tillbaka lutad njuter han av flygresan, klappar sin fru på armen och talar om att på våra stor flygplatser runt om i världen lyfter och landar det en maskinen i minuten dygnet runt, det är många det, så sannolikheten att något ska hända just när jag är ute och flyger är väldigt, väldigt liten. 

Som om de skulle vara till någon tröst, jag är fortfarande flygrädd, tar djupa andetag och tänker positiva tankar. Jag som jobbat i flygbranschen i över 15 år, sett tusentals människor ankomma och avresa. Det är ju faktiskt löjligt. vingeÄr ni flyggrädda ?

Kram och ha en härlig torsdag
Åse