Att landa hemma

Att resa är fantastiskt, uppleva, njuta och samla minnen. Skiathos var ljuvligt en liten pärla i den Grekiska ö världen. Solvarma strålar, kristallklart vatten, lokalodlade oliver och krämig fetaost. Man äter sent och njuter länge av kulinariska smakupplevelser.

Att komma hem är underbart, vakna tidigt av fågelkvitter tassa ut barfota med kaffekopp, morgontidning och kamera. Känna den sköna svenska sommarmorgonen, den som doftar hemma, vattna och pyssla, framför oss ligger en orörd dag att fylla med precis vad vi själva vill. 

Sommarsverige när det är som bäst.

Kram Åse

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Skiathos

Att flyga in över Skitahos var som att sitta för första gången i fritt fall på Liseberg och inte riktigt veta vad som ska hända. 

SONY DSCMan kan nästan känna hur noshjulet snuddar vid hustaken.
Så landade vi på denna lilla vackra gröna Ö, där husen klättrar längs bergsväggarna, havet är klart som kristall och människorna är glada och vänliga.
SONY DSC

här njuter vi av lugnet, sol och bad, att bara vara.
SONY DSCSONY DSCSONY DSCSONY DSC Slår oss ned på en liten taverna med ett svalt glas vitt lyssnar på den grekiska musiken, känner atmosfären och är tacksamma över att vara här. 

SONY DSC

Skiathos har mycket att erbjuda och än är vi bara i början.

SONY DSC

Kram Åse 

klaga

I nästan hela mitt liv har jag jobbat i en bransch där det handlar om service, att ha nöjda kunder.  Under några år i flygbranschen arbetade jag enbart med kundrelationer och reklamationer. När jag fick frågan om jag ville starta upp och ha ansvar för Customer relations på ett flygbolag tackade jag genast ja, vänner och kollegor trodde inte jag var riktigt klok – hur kunde jag tänka mig att bli utskälld varje dag. 

Jag kunde enkelt svara  – vilken utmaning, att vända den missnöjda kunden till en nöjd kund, att få stå där öga mot öga med någon som skäller, gapar, klagar och är allmänt missnöjd. Någon som förhoppningsvis går där ifrån nöjd och glad. Det är en härlig känsla. 

Jag glömmer aldrig en stor industrimagnat, som andra tar bussen tog han flyget, många pengar betaldes för förstaklass biljetter.  Hans bagage lyckades vi slarva bort på en flygning till London. Jisses vilken kalabalik det blev hans sekreterare ringde mig och det var en dam med skinn på näsan, hon var så arg att det säkert slog lågor ur både öron och mun. Väskan var spårlöst borta och ett detektivarbete startade, hur kan ett bagage mellan A och B försvinna ? knappast hade den trillat ur planet på vägen, vilka avgångar hade det varit samtidigt ? efter mer än en veckas sökande hittade jag den äntligen i Alicante och där skulle den inte vara. Så fick jag äntligen väskan i mina händer, kastade mig i bilen till närmsta blomsterbutik, köpte ett stort fång rosor, tillbaka till flygplatsen och 2 timmar senare klev jag av i London med blommor och mannens resväska i högsta hugg, i en taxi och så där en 30 minuter senare knackade jag på hans kontorsdörr. På lite darriga ben stod jag där och väntade och den som öppnade var den arga sekreteraren, damen som skällt ut mig nästan varje dag i merän en vecka, hotat flygbolaget med både det ena och det andra, hon tittade mig nu rakt i ögonen. En något bister uppsyn som bara efter några sekunder sprack upp i ett leende.

Personligen fick jag överlämna både resväska och blommor till dess ägare. Det jag däremot inte pratade om var att jag faktiskt passade på att göra lite jobb på flygplasten när jag ändå var i London, det kändes bättre att han fick känna sig extra speciell.

Nöjd kunde jag  återvända hem och skryta lite för mina kollegor om att jag faktiskt tagit en man som drev ett stort Skånskt förpackningsföretag  i handen,  att han var glad att återse sitt bagage och lovade att fortsätta flyga med oss. Ibland lönar det sig att vara innovativ.  

Så önskar jag er kära läsare en riktigt härlig helg, själv ska jag vara gäst på jobbet och har lovat mina kollegor att jag ska inte klaga. 

upplagg

meny
Kram Åse 

att färdas

Ta sig fram, att färdas kan man göra på många olika vis, gå, cykla, bil, båt, tåg och flyg just det sist nämnda har jag ingen större passion förr, inte båtar heller för den delen,  jag vet att jag är inte ensam om den känslan. Även om jag nog kan kalla mig en van flygresenär så infinner sig alltid den där obehags känslan när det börjar närma sig. Åtskilliga gånger har jag haft förmånen att sitta i cockpit, man sitter där mitt emellan en kapten och en styrman med hörlurar på öronen, lyssnar till deras samtal med varandra och med flygledarna, tryggt och avslappnat, man små pratar lite och har några riktigt trevliga timmar tillsammans, man ser jorden från ovan i ett otroligt vackert perspektiv 

Men så sitter man då i kabinen som vilken annan resenär som helst, då kommer den krypande flygrädslan, sakta smyger den sig på och talar om att nu är det dags att börja tycka detta är obehagligt det är dags att få lite ångest. Är du redo –  Jag biter ihop, tar djupa andetag, talar om för mig själv att det är ingen skillnad att sitta i kabinen eller i cockpit vad skulle jag göra om det mot förmodan skulle hända något. Inte skulle jag vara till någon större hjälp varken här eller där. Bredvid mig sitter oftast min man som älskar att åka båt som älskar att flyga, lugnt tillbaka lutad njuter han av flygresan, klappar sin fru på armen och talar om att på våra stor flygplatser runt om i världen lyfter och landar det en maskinen i minuten dygnet runt, det är många det, så sannolikheten att något ska hända just när jag är ute och flyger är väldigt, väldigt liten. 

Som om de skulle vara till någon tröst, jag är fortfarande flygrädd, tar djupa andetag och tänker positiva tankar. Jag som jobbat i flygbranschen i över 15 år, sett tusentals människor ankomma och avresa. Det är ju faktiskt löjligt. vingeÄr ni flyggrädda ?

Kram och ha en härlig torsdag
Åse

Det kom en avi

Med posten idag kom det en avi, jag hade ett paket att hämta på posten tankarna började snurra vad hade jag nu beställt som jag glömt bort. 

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg hade vi i lördags återträff, vi som jobbade på SAS under 80-90 talet, under alla mina år i yrkeslivet med olika arbetsgivare och med ytterligare två flygbolag i bagaget, var tiden på SAS den absolut roligaste, dels att få arbeta i ett flygbolag som det då gick väldigt bra för, som man var stolt över att få vara en del av, men allra mest för alla goa, härliga kollegor vi hade så otroligt kul tillsammans varje dag. Så trillade den lilla avin ned i brevlådan och jag begav mig till vårt utlämningsställe och jag kan lova att paketet var öppnat innan jag var tillbaka i bilen och ut ur paket plockade jag det här.

    Nu kan jag krypa in i min nostalgi tröja när helst jag känner för det.  

en formidabel helg !

Helgen kickstartade vi med  vernissage, mingel, mat och dryck på Lunds konsthall  innan vi begav oss till Lunds stadsteater för en stunds goa skratt. På scenen fanns Sam Wills som framförde sin show a boy with a tape on his face. En sanslöst rolig show och han fick stående ovationer för sitt fantastiska framträdande.

Så kom lördagen, en lördag som jag inte varit ensam om att vänta på.  Hela historian startade via facebook som är ett utomordenligt bra socialnätverk om man nyttjar det rätt, för ca två år sedan hittade jag en f.d kollega på facebook från min tid på SAS, tillsammans la vi upp en sluten grupp på facebook enbart för oss som jobbade på SAS i Malmö under 80-90 talet, gruppen växte och vi fantiserade om en återträff, fantasi blev till slut verklighet och i lördags vad det så äntligen dags för oss att ses, Ett stort gäng glada f.d kollegor slöt upp på restaurang Kom i Luckan här i min lilla stad, alla hade vi fått luft under vingarna och finns i dag spridda i olika yrkerskatogorier.

För de flest av oss var det nästan 20 år sedan sist vi såg, men vi tog vid där vi slutade och kvällen blev full av skratt och härliga minnen.  

Magiskt !

 

,