Minus 11

Termometern kröp ned till minus 11 grader och nu skulle jag väl kunna lyckas med att få mina såpbubblor att frysa och bilda vackra mönster.
Ny blandning, in i kylen över natten, uppe med tuppen och ut och blåsa, inte sjutton blev det bättre, fint singlade de ned och la sig i snön, där låg de och såg ut att hånle mot mig, några vackra mönster blev då inte.
Jag gav upp och begav mig till havet i stället.

Kallt om både näsa och fingrar men det var det värt. Bryggorna insvepta i is, som vackra konstverk stoltserar de längs kusten.

Fluffigt som nygräddade maränger.

Önskar dig en fortsatt härlig alla hjärtansdag !
Allt Gott.
Åse

Det bubblar

Carl-Johan Sonesson regionstyrelsens ordförande i Skåne, den region som vi tillhör, talar om att vi ska förbereda oss för en eventuell tredje våg.
För det bubblar under ytan.

Jag vill inte ha bubbel under ytan jag vill att mina bubblor ska frysa och bilda vackra mönster.
När metrologerna lovar 7-8 minusgrader och ingen vind då blandar jag mina egna såpbubblor, ställer dem i kylen över natten, ställer klockan på 05.00 och kryper till sängs.

Uppe med tuppen ger jag mig ut, jag blåser och jag väntar, provar igen och väntar. Vad händer absolut ingenting.

Men i morgon är en annan dag och skam den som ger sig, det ska bli ytterligare lite kallare så jag ställer klockan.

Allt gott
Åse

Bye Bye 2020

2020 går mot sitt slut och det finns väl ingen som kommer att sakna eller glömma detta året.

Ett år som kantats av Covid-19, pandemi, Tegnell, ensamhet, sjukdom och sorg.
Vi har hållit avstånd, tvättat händerna och dränkt dem i sprit. Ändå åkte vi på en släng av Covid-19 i juni. En redig förkylning, halsont, hosta, ont i bihålorna och en huvudvärk från helvetet.
Jag är glad och tacksam att det inte blev värre än så, att jag står, går och fortfarande lever och att jag vid dagens datum har kvar mina antikroppar.

Nu blickar vi framåt och hoppas på ett bättre 2021, att vi kan krama våra nära och kära, det är nog det jag längtar efter allra mest. När man inte får lov då blir längtan ännu större.
När det blir min tur att erbjudas vaccin så kommer jag att ödmjukast tacka ja.

2020 har också bjudit oss på ljusglimtar, tillsammans med huset på hjul att vi kunnat njuta av vad vårt fantastiska Sverige har att erbjuda. Hittat nya vackra pärlor !

• 

När dagen kommer och vi förhoppningsvis kan resa igen då ska jag hjula in på flygplatsen, slå mig ned i ett plåtrör luta mig tillbaka och se jorden från ovan.

 Jag ska shoppa solmogna tomater i saluhallen i mitt älskade Palma, sjunka ned i en stol på Plaza Mayor och smutta på ett glas cava medan jag tittar på folklivet. Jag ska bada i medelhavet. 
I ställer för handsprit ska jag låta solskyddkrämen flöda. 

Jag intalar mig själv att om vi bara biter ihop och håller ut så kommer den där dagen då vi kan börja leva igen, även om det kanske aldrig blir riktigt som vanligt så blir det nått som med tiden blir ett nytt vanligt ! 

Till dig som tittar in här vill jag bara säga var rädd om dig, så  jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2021 !

Allt Gott 
Åse 

Dimma

Tidig morgon och dimman ligger fortfarande tät, då tassar vi iväg  jag och min fyrbenta kompis.
Hav och land möts i en trolsk symbios den fyrbenta vännen snusar omkring på för oss båda okänd mark, vårt enda sällskap är måsar och ålakrågor eller skarvar som det heter på svenska.
Spindelväven är fyllda av dagg som ett litet konstverk vävt av en liten krabat som jag egentligen inte tycker om.
Jag sjunger glatt och högt på en melodi av Gyllene Tider för det är ju bara jag och den fyrbenta vännen som är vakna.
Men så plötsligt tränger solen igenom, dimman skingras och jag upptäcker att vi är inte ensamma på stranden, det är då det är dags att återvända till bobilen där väntar nybryggt kaffe i solen. 

Allt gott !
Åse

 

Rullade hemåt

Vi lämnade Orust och tanken var att bobilen skulle få rulla till Sydkusten, men sol och blå himmel fick oss att stanna i Halland och Haverdal.

Här gjorde vi inte många knop, promenerade längs nästan öde strand, läste och bara slappade. Inga sensationer men det är gott nog, man behöver inte så mycket mer.

Vi steg in i september och vi besteg Hallandsåsen under vår färd mot sydligare breddgrader.  I mitt huvud snurrade tankarna, hur blir hösten och vintern, då vi kanske ska dras med regn, rusk ,skånsk vinter och Covid 19.   

Skrev jag att det inte hände några större senstationer ……
Jo en lite sensation hände ju faktiskt. 

I ställer för att sätta mig i högerstolen, klev jag in farkosten på darriga ben och med en viss hjärtklappning, satte mig likt en flygkapten i vänsterstolen, trampade ned kopplingen, vred om startnyckeln och i med ettansväxel, iväg rullade vi.
Dock hade jag ingen kaptensmössa på huvudet.

Kvinnor kan ….

Allt gott
Åse

Semester, Hemester, Swemester

Juli försvann och det tackar jag för, vi blev aldrig vänner. 
Däremot känner jag att augusti kommer nog att bli en kär vän om hon fortsätter bjuda oss på härligt varma och sköna dagar.
Bobilen packades för en ny tur och första stopp blev vid Osbysjön. Vackert, gemytligt, lugnt och skönt.

När man väl är på plats är det en del att mecka med, bilen ska stå i våg, för vem vill somna på huvudkudden och vakna i benänden. Markis och utemöbler ska fram, ström ska kopplas in. Sen är man redo att bara slå sig ned och njuta.

Just då när man sjunker ned i solstolen då börjar lilla hunden se krasslig ut och ett veterinärbesök kändes nödvändigt. Hur enkelt är det att transportera sig i en 8 meter lång farkost till Osby city, inte enkelt alls…… 
En taxi fick helt enkelt tillkallas, iväg for vi med en chaufför som talade om att han var minsann 74 år, hade käppen i passagerarsätet  och var den enda taxichauffören i hela kommunen.
Bilen höll konstant 30 km/timmen men fram kom vi, lilla hunden pysslades om av en trevlig veterinär medan vår chaufför väntade utanför redo att transportera oss tillbaka till bobilen, men först frågade han om vi kanske ville ha en sightseeing tur i Osby det ingick i priset
– det tackade vi nej till. 

Vi avnjöt några sköna dagar vid Osbysjön innan vi styrde bobilen vidare mot Blekinge och Valjeviken. 

Valje naturreservat med ängar, hagar, lövskogslundar och havet som närmsta granne, som gjort för sköna promenader för både två och fyrbenta.
Stora stenblock som en gång rullats under inlandsisen ligger utslängda i naturen, runda vackra former beklädda av mossa som om de precis som en träbit blivit slipade av ett sandpapper.
Vi går, någon cyklar det är njutningen av här och nu som är det viktigaste,
oavsett hur vi tar oss fram.

Allt Gott !
Åse

Bullerbyn

Vi lämnade Getesjön och rullade vidare i vårt hus på hjul, ny miljö och ny sjö. Vatten är viktigt.  Inte för att jag tänkt mig att bada, för bada gör man bara om det är minst 25 grader. Och vem vet, kanske gammelgäddan ligger där på lur……….
Men jag vill gärna njuta av vatten på håll.
Nu blir det några nätter på camping, det är inte bara en dans på rosor att bo i hus på hjul, framför allt inte när man är glada amatörer. 
Mängder av knappar och spakar att hålla rätt på, gas och el, fylla på färskvatten, tömma gråvatten, och så var det de där med toaletten, vi drog sticka om vem som ska bli toalettchef ?  Lotten föll på mig och jag fick en ny titel att lägga till mitt CV. 

Att få somna till det här är ljuvligt, sover gör man som en prinsessa. Vaknar gör man när kroppen och knoppen känner sig redo.
När det första morgonkaffet landat där det hör hemma är det bara att trycka ned en keps på huvudknoppen, för vem bryr sig om jag är snygg i håret, kanske min frisör men hon är ju inte här och grannen kommer jag förmodligen aldrig mer att träffa.
Kopplar hunden och ge mig  iväg på  morgonpromenad.

Vad som väntar runt hörnet vet jag inte, men en sak vet jag, de småländska gärdsgårdarna är ljuvliga, lite vinda, sneda och nötta av naturensgång.
Så hamnar jag mitt i Bullerbyn och barndomsminnena virvlar runt i huvudknoppen.
Är det Mellangården där Lisa bor med sina bröder Lasse och Olle, eller kanske Norrgården där Britta och Anna bor eller varför inte Sörgården där Olle bor med sin lillasyster Kerstin.
Bullerbyn ligger egentligen i Sevedstorp och det är ju inte där jag är, men jag lägger i alla fall en liten lapp i brevlådan med en glad gubbe och en önskan om en fortsatt fin dag.
Allt gott !
Åse

 

 

 

Betong och rost

Ett stenkast hemifrån…… kanske inte riktigt , men 30 minuter med bil då hamnade jag i en liten by som heter Gärsnäs. Att där fanns en f.d saftstation hade jag ingen aning om.
Så hittade jag lite läckra bilder hos KulTur i natur 
och bestämde mig för att dit måste jag. Valet av dag var kanske inte den bästa med blå himmel, stålande sol och 28 grader. 

Med traktor och vagn kom betlassen körande genom den lilla by där jag är uppvuxen för att lämna sin skörd till Skivarps Sockerbruk.
Många gånger har jag stått där på bryggan och sett betorna försvinna ned i tvättrännorna. 

Att besöka saftstationen i Gärsnäs kändes spännande. Det som en gång var en filial till sockerbruken.

1966 slutade myllret av traktorer och en epok gick i graven.

Idag är det tyst och stilla, naturen har börjat ta tillbaka det som vi en gång lånat,
som ett monument tronar den och påminner om det som en gång varit. 
Den ruffiga betongen mitt bland den grönskande sommaren fascinerar mig.
Det är alltid betraktarens öga som får sätta betyget, men sett med mina ögon så är det vackert.

Sådan är jag.
Allt Gott !
Åse 

små snabba fötter

Blå himmel, solen lyser som en stor gul lampa, gräset är frodigt och vinden ljum. Det är ljuvligt juniväder och på små snabba fötter rusar de rakt in i sommargrönskan.
Glada ungar är lyckliga ungar och lyckliga ungar får mitt hjärta att svämma över av välmående.
Medan de små snabba fötterna hoppar och skuttar följer jag och kameran efter lite på avstånd det går inte att bry sig om skuggor och motljus för de små snabba fötterna springer fort längs slingriga skogsvägar.
Så plötsligt hittar man något på marken, något som bara kan ses med småbarns ögon, något man måste undersöka, länge och noga.

Sommar, och busiga trollungar livet kan inte bli så mycket bättre.

Allt Gott ! 
Åse 

 

 

Vårhallen

När världen är upp och ned och fram och bak och inget är som vanligt, händerna är torra som fnöske och har nog aldrig blivit så mycket och noggrant tvättade någonsin.

Det är då huvudknoppen säger nu packar vi resväskan och åker till Mallorca, släng ner bikinin, solkräm och ett glatt humör så ger vi oss iväg.  Då vaknar det sunda förnuftet och talar om att de går ju inte, nu får du lugna ner dig, stuva in man, hund och kamera i bilen och njut av det du har närma.
– Så fick det bli…….

Strax norr om Simrishamn ligger den minst sagt klippiga Vårhallen insprängd i den Österlenska sandstranden.
Tidig vår huserar öringfiskarna här och fram emot sommaren byts de ut mot lättklädda familjer och välfyllda picknick korgar.
En plats på Himlajorden en plätt av änglamark.
Vårhallarna är helt enkelt berggrunden som spolats ren av vågorna,
En fridfull stämning med naturen i centrum.

Allt Gott !
Åse