När konstnären är okänd

För en tag sedan hörde jag talas om en plats med läckra graffitimålningar.
Som jag har farit runt och letat.
Så mycket visste jag att de skulle finnas vid en f.d skjutbana, jag kan villigt erkänna att jag har besökt en och annan utan resultat, lika besviken varje gång. 

Men plötsligt händer det, precis när jag tänkte ge upp och vända bilen hemåt ser jag något i ögonvrån. Där mitt i skogen hittade jag de mest formidabla konstverk.
Vilken lycka !

Graffitin började utvecklas i USA på 1970 talet, uppförda i de offentliga rummen på väggar, murar och tåg. En del kallar det klotter andra kallar det konst.
Där mitt i skogen på en betongvägg stoltserar de på rad, lite gömda och kanske bortglömda.
Alla har de en ”tag” eller sprejsignatur, jag blir i alla fall nyfiken, vilka är de konstnärerna och vad vill de säga med sina alster.
Någon har målat och faktiskt lagt ner sin energi och själ för att skapa en bild, precis som alla konstnärer gör.
Jag botaniserar kliver närma tar några steg tillbaka, vänder bort blicken tittar igen.
Jo man upptäcker någon ny liten detalj hela tiden.

Nu vet jag ju var de finns, så jag tror minsann att jag ska ta mig en tur dit igen någon annan dag, titta på dem lite med båda ögonen lite med bara vänster öga och lite med enbart höger öga, mest för att jag tycker det är ett jäkligt kul konstgalleri mitt i skogen.

Allt gott !
Åse