Jag tror att de flesta är kloka nog och kura inomhus i väntan på att Kung Bore ska lugna ner sig. Men jag fick en längtan till havet, en sådan där längtan som inte går att mota bort. Iklädd vinterskrud gav jag mig iväg. Pulsande i snödrivor och med kameran tryggt nedbäddad i kameraväskan stod jag äntligen där och blickade ut över Östersjön, ett hav som röt gå hem vad gör du här.
I min enfald trodde jag att jag skulle kunna knäppa lite bilder i lugn och ro innan jag pulsade tillbaka hem.
Riktigt så blev det inte, men jag fick i alla fall sett havet och det är gott nog.
Nu ska jag kura inomhus i väntan på att Kung Bore far vidare, då ska jag återvända till havet ta några djupa andetag och känna tacksamhet över att jag har det närma.
Kram Åse