Det finns två saker som jag är riktigt rädd för, spindlar och kor.
Spindlar för de dyker upp när man minst anar, springer fort in i nån vrå och dyker upp igen på nån ny plats.
Så var det då kor, med de snällaste och vackraste ögonen, men med en räv bak varje öra.
Så länge det finns ett staket mellan oss stannar jag gärna till, tittar och pratar lite med dem men skulle någon be mig följa med in i kohagen är jag övertygad om att alla kossorna skulle tänka – henne ska vi ta.
Alla har vi väl våra demoner mina är kor och spindlar.
Men nog är de söta – korna alltså !
Allt gott !
Åse