Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Annonser

Jazz med sprutmönstring

Under någon månad har vår lilla stad sjudit av liv, turisterna har strömmat  till  för att se och uppleva det som vår lilla stad har att erbjuda,  Nu är vi en bit in i augusti och det känns både lite höstligt och lite vemodigt, turisterna är inte särskilt många längre och  vardagen börjar inta sin vanliga lunk, för många är semestern över.

Under den gångna veckan har det bjudits på Jazzfestival, många duktiga jazzmusiker har uppträtt på lite olika platser i stan,  igår var det grande final och  Quincy Jones gästade det stora jazztältet.

© Ystads Allehanda

    I en annan del av staden, hade man den årliga sprutmönstringen, en sprudlande dopfest, för 173:e gången hade Ystads Frivilliga Bergnings-Corp, bjudit in till dop och dit vill varenda unge, musikkåren spelar och alla ungar samlas vid fontänen sen drar dopet i gång, slangen kopplas, vattnet pumpas upp och när man blivit riktigt blöt då är man en riktig Ysta unge.

© Ystads Allehanda

 Jag är inte döpt på Stortorget så jag blir nog aldrig någon riktig Ysta bo. Men jag är nöjd än då, jag gör som Ferdinand luktar på blommorna funderar över vart sommaren tog vägen och önskar att vi bjuds på den mest fantastiska höst, men rafflande färger och en och annan brittsommar dag !

 

     

  

Trädgårdsgatan

Förmiddagens bildskörd tillägnar jag Cornelia, som ställde frågan om jag kände till Trädgårdsgatan, så idag tog jag och Axl en liten promenad dit för att se vad vi kunde hitta.

Vi fanns det vi sökte, nr 4 beläget precis där gatan mynnar ut vid Klosterkyrkan.

Huset hör inte till de äldre, härliga rosor klängde på husgaveln, prydligt och välskött ser det ut att vara.

Bara ett stenkast där ifrån ligger klostret och klosterkyrkan.

När vi ändå var ute på promenad fortsatte vi vår lilla stadsvandring, förbi frivilliga brankåren, Den första lördagen i Augusti varje år testar Ystads Frivillige Bergnings-Corps (bildat 1839) sin utrustning på Stortorget. Den unge som inte fått sitt ”vattendop” genom att springa kors och tvärs under vattenstrålarna, s.k. sprutmönstring, är ingen riktig Ystad unge.

Vid kaffestugan Bäckahästen, stannade vi till och tittade på folklivet.

Så vandarde vi hemåt igen och jag tänkte,  Åh vad jag skulle vilja sitta där uppe på takåsen och se min lilla stad från ovan.