Minus 11

Termometern kröp ned till minus 11 grader och nu skulle jag väl kunna lyckas med att få mina såpbubblor att frysa och bilda vackra mönster.
Ny blandning, in i kylen över natten, uppe med tuppen och ut och blåsa, inte sjutton blev det bättre, fint singlade de ned och la sig i snön, där låg de och såg ut att hånle mot mig, några vackra mönster blev då inte.
Jag gav upp och begav mig till havet i stället.

Kallt om både näsa och fingrar men det var det värt. Bryggorna insvepta i is, som vackra konstverk stoltserar de längs kusten.

Fluffigt som nygräddade maränger.

Önskar dig en fortsatt härlig alla hjärtansdag !
Allt Gott.
Åse

Det bubblar

Carl-Johan Sonesson regionstyrelsens ordförande i Skåne, den region som vi tillhör, talar om att vi ska förbereda oss för en eventuell tredje våg.
För det bubblar under ytan.

Jag vill inte ha bubbel under ytan jag vill att mina bubblor ska frysa och bilda vackra mönster.
När metrologerna lovar 7-8 minusgrader och ingen vind då blandar jag mina egna såpbubblor, ställer dem i kylen över natten, ställer klockan på 05.00 och kryper till sängs.

Uppe med tuppen ger jag mig ut, jag blåser och jag väntar, provar igen och väntar. Vad händer absolut ingenting.

Men i morgon är en annan dag och skam den som ger sig, det ska bli ytterligare lite kallare så jag ställer klockan.

Allt gott
Åse

Några dagar

Även här på sydkusten fick vi vinter, i alla fall för några dagar. Några centimeter snö, till och med lite sol.
Tänk så mycket enklare livet känns när det nyper lite i kinderna samtidigt som solen skiner.
Vinter ute och vår inne.

Tulpaner får påminna om att vi inte har många månader kvar tills vi kliver in i 2021 första vårmånad.

Även om den Skånska vintern är tillbaka till det normala med regn, rusk och grå himmel.

Så behåller jag våren inomhus och byter ut tulpanerna mot lika ljuvliga ranunklar.

Allt Gott !
Åse

Vännerna

Idag bjuds vi på riktigt gråväder och jag känner mig lite gnällig. Gnällig över vädret, gnällig över Covid-19 som ökar och gnällig över att jag inte gillar den nya WordPress.

Fast vädret ska jag nog inte gnälla över, för så här långt har vi faktiskt bjudits på ett ljuvligt höstväder. Så förlåt, det tar jag tillbaka !

Ibland önskar jag att jag hade fyra ben, päls och öronen på svaj.
Då skulle jag göra som de här vännerna, både pussas och vara närma, fast någon brottningsmatch skulle jag nog inte ge mig in i.  Men det är en bra medicin när man känner sig lite grå att släppa loss de på fyraben, för de får skrattet att bubbla så man nästan får ont i magen.
Så hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder !

Var rädda om er.
Allt Gott.
Åse 

Dimma

Tidig morgon och dimman ligger fortfarande tät, då tassar vi iväg  jag och min fyrbenta kompis.
Hav och land möts i en trolsk symbios den fyrbenta vännen snusar omkring på för oss båda okänd mark, vårt enda sällskap är måsar och ålakrågor eller skarvar som det heter på svenska.
Spindelväven är fyllda av dagg som ett litet konstverk vävt av en liten krabat som jag egentligen inte tycker om.
Jag sjunger glatt och högt på en melodi av Gyllene Tider för det är ju bara jag och den fyrbenta vännen som är vakna.
Men så plötsligt tränger solen igenom, dimman skingras och jag upptäcker att vi är inte ensamma på stranden, det är då det är dags att återvända till bobilen där väntar nybryggt kaffe i solen. 

Allt gott !
Åse

 

Betong och rost

Ett stenkast hemifrån…… kanske inte riktigt , men 30 minuter med bil då hamnade jag i en liten by som heter Gärsnäs. Att där fanns en f.d saftstation hade jag ingen aning om.
Så hittade jag lite läckra bilder hos KulTur i natur 
och bestämde mig för att dit måste jag. Valet av dag var kanske inte den bästa med blå himmel, stålande sol och 28 grader. 

Med traktor och vagn kom betlassen körande genom den lilla by där jag är uppvuxen för att lämna sin skörd till Skivarps Sockerbruk.
Många gånger har jag stått där på bryggan och sett betorna försvinna ned i tvättrännorna. 

Att besöka saftstationen i Gärsnäs kändes spännande. Det som en gång var en filial till sockerbruken.

1966 slutade myllret av traktorer och en epok gick i graven.

Idag är det tyst och stilla, naturen har börjat ta tillbaka det som vi en gång lånat,
som ett monument tronar den och påminner om det som en gång varit. 
Den ruffiga betongen mitt bland den grönskande sommaren fascinerar mig.
Det är alltid betraktarens öga som får sätta betyget, men sett med mina ögon så är det vackert.

Sådan är jag.
Allt Gott !
Åse 

mitt marco objektiv och jag

Vi kommer inte riktigt överens mitt macro objektiv och jag, eller …..jag förstår mig inte riktigt på honom. Jo, jag har bestämt mig för att det är en han, för vi är lite som kvinnor från Venus och män från Mars eller Yin och Jang. 

Han har så många knappar och inställningar som jag inte förstår mig på, jag vrider lite här och trycker lite där utan att riktigt veta vad jag gör.

Bästa stället för oss att umgås på är just nu utomhus där det knoppas och har börjat blomma, jag stryker honom medhårs och talar om att vi nog kommer att bli vänner en dag, även om det kanske tar sin lilla tid.

Jag märker att han skrattar lite bakom min rygg och tänker du borde nog gå en kurs.
Men om 8 bilder av si så där 150 är något så när då tror jag att vi är på god väg.
Jag ger inte upp, vi kämpar vidare och en dag ska vi bli ett bra par, men innan dess ska jag gå en online kurs.

 

Allt Gott !
Åse

 

 

Koskräck !!!!

Det finns två saker som jag är riktigt rädd för, spindlar och kor. 
Spindlar för de dyker upp när man minst anar, springer fort in i nån vrå och dyker upp igen på nån ny plats. 
Så var det då kor, med de snällaste och vackraste ögonen, men med en räv bak varje öra. 

Så länge det finns ett staket mellan oss stannar jag gärna till, tittar och pratar lite med dem men skulle någon be mig följa med in i kohagen är jag övertygad om att alla kossorna skulle tänka – henne ska vi ta.

Alla har vi väl våra demoner mina är kor och spindlar.
Men nog är de söta – korna alltså !

Allt gott !
Åse

 

Normalt

Alla har vi nog en längtan efter att allt ska bli normalt igen, hur normalt kommer att se ut i framtiden vet vi inte. I denna upp och nedvända värld är jag både glad, lycklig och tacksam att jag har närheten till havet. Att jag kan vandra längs strandbrynet, se vågorna rulla mot land, doppa lilltån och känna att havet fortfarande är hiskeligt kallt och det är ju faktiskt logiskt för att vara några dagar in i maj. 

Just då behöver jag inget sällskap, jag är nöjd med att bara umgås med mig själv. 
Men plötsligt får jag sällskap, sakta glider den upp bredvid mig och vi gör sällskap en bit längs havet. Vi håller samma takt, lite långsamt strosar jag och lika långsamt glider den fram bredvid mig, jag filosoferar och den ser ut att göra detsamma. 
Jag tar farväl och vänder åter och svanen fortsätter mot nya mål längs vår vackra kust.
Längst ut på bryggan sitter en man, just på den plats där jag tänkt slå mig ned, det hade funnits plats för oss både men jag får en känsla av att han inte vill bli störd, han vill nog sitta där och njuta av havet, luften och sina egna tankar.

Bornholmsfärjan seglar ut från hamn, någon hoppas på fiskelycka och jag vänder hemåt.

Allt gott !
Åse

 

 

Svabesholms kungsgård

Är man på Österlenturné får man inte missa Svabesholms kungsgård. 
Beläget ett stenkast från Kivik.

Här hittar man några mysiga butiker med inredning för både inne och ute, min favorit är absolut Apotekarens trädgård , längst ned i väskan gömde jag plånboken och försökte förtränga att den överhuvud taget var med,  för idag skulle jag bara ögonshoppa och njuta av att botanisera bland allt det vackra och den härliga atmosfären.
Men dagens höjdpunkt för mig var den Engelska trädgården som jag så länge velat besöka, just idag när himlen kantades av lite moln då var det dags.

En blommande och charmig besöksträdgård på ca 3000 kvm, indelad i olika rum, jag steg in och kände pirret i magen, måtte jag inte ha för stora förväntningar.
Rakt in i Mumintrollens värld, där i det lilla huset skulle jag vilja arrangera kafferep för Mumin mamman och Mumin pappan och jag skulle vara lilla My och snorkfröken skulle komma på besök, hon som tycker om snäckor, pärlor och diamanter. Vi skulle dricka kaffe och äta sockerbullar fnissa och skratta åt den som inte inte kan låta bli att slicka sig om munnen medan humlor och bin surra utan för knuten.

Promenaden forsätter och jag slår mig ned på en bänk och drömmer mig för en stund bort från vardagen, lyssnar till vatten som porlar, njuter av blomprakten och dofterna, vilar ögonen på fjärilar, humlor och bin som surrar.

Jag hade inte för stora förväntningar, det blev precis så som jag i mina drömmar hade förväntat mig……till och med lite bättre.

Kram Åse