Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Annonser

Y som i

Y som i Ystad, dagens bokstav i fotoutmaning A-Ö  för varje kommentar skänks en krona till cancerfonden.
Ystad vår lilla stad, här är jag hemma, här har jag havet och skogen runt knuten.

DSC07087

saltsjobad-strand

Här vandrar jag gärna tidiga morgnar genom smala gränder,  ser vår lilla stad vakna. Då njuter jag lite extra av tystheten och allt det vackra vi har omkring oss, stannar upp en liten stund, andas, tar in atmosfären och låter den landa som bomull runt hjärtat.
Gör mig redo för att möta en ny orörd dag.

DSC06415 

tvargrand1

gata

När kvällen kommer ljuder en utdragen dov signal.  En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck från klockan 21.15 . Tornväktaren i vår vackra  S:ta Maria kyrkas torn förkunnar att allt är lugnt i vår stad, och vi kan sova gott om natten.

maria

lurblasare

Fredag kära ni och jag önskar er en riktigt härlig dag, njut och fånga dagen.
Kram Åse 

Tornväktaren

Ni som har hängt med här ett tag vet nog redan att jag är barnsligt förtjust i min lilla stad, den lilla människan, jag, en småstads människa som älskar att strosa i våra gränder. Här mår jag bra och här vill jag fortsätta att leva och bo. Men visste ni att vi har någon som varje natt talar om för oss att det är lugnt i vår stad, att vi kan sova gott om natten. Vi har en tornväktare eller lurblåsare som vi kallar honom. 

Riktigt hur länge tornväktaren har funnit vet man inte men med all säkerhet sedan 1600 talet lika länge som Maria Kyrkans kyrktorn haft sitt nuvarande utseende,

Står man nedanför kyrkan och fäster blicken på det lilla fönster som finns under urtavlorna i de fyra väderstrecken så får man se tornväktaren sticka ut sin kopparlur varje kvart från klockan  21.15-01.00  så hörs hans dova signaler. Det är speciellt och härligt på sitt lilla vis. 

 Denna brandvakt från forna tider vakar över vår lilla stad och det känns tryggt att kunna vandra i staden på natten och veta att Tornväktaren ser till att vi kommer säkert hem. 

Det finns nog inte många hem i vår lilla stad som inte har sin egen Lurblåsare.