På gymmet

I vanliga fall är det träningskläder som gäller när jag ger mig av till gymmet, härom dagen, tidig morgon innan ens tuppen gol hoppade jag i jeans och tröja för tanken var inte att jag skulle svettas, den varan var det några andra som skulle få stå för.
I en miljö av stål, järn, lysrör och hög musik kröp jag omkring på golvet, klättrade på träningsmaskiner för att försöka fånga tre entusiastiska grabbar med kameran. 

Jag har känt dem sedan långt innan de lärde sig gå, följt dem genom livet i med och mot gång. Tre härliga bröder, idag vuxna män som står på egna ben, ödmjuka, roliga och alltid träningssugna. De lever efter devisen – träna och lev sunt så lever du längre och mår bättre.
Jag undrar tröttnar de aldrig på lax och kyckling.
Medan de körde på med sin träning försökte jag hänga med med kameran, många skratt blev det över tokiga vinklar och ansiktsminer som inte var värda att visa upp varken här eller någon annanstans.
Några timmar senare och med 250 bilder i kameran pärlade sig svetten i pannan även på mig och jag ångrade jeansen och tröjan, träningskläder hade nog varit ett bättre val.

En ny dag står för dörren, fångar den och försöker göra det bästa av den.
Hoppas att ni gör det samma.

Kram Åse  

Annonser

rörelse

Rörelse, dagens tema i fotoutmaning vänner emellan. 

För mig ett väldigt viktigt ord som för mina tankar till vår svenska välfärd, övervikt och ohälsa. För mycket stilla sittande på arbetet, vid datorn, vid TV.n.
Mitt liv består av mycket rörelser, jag är allt som oftast i farten, jag behöver göra av med de energier som samlas i min kropp, göra av med överskottsenergin. Träning på gymmet, promenader och hundskoj med de två fybenta som även de behöver vara i rörelse.

Sen kan jag sjunka ned i soffan med en bok och bara njuta av att kroppen och även knoppen fått jobba.
Mitt bidrag till fotoutmaning vänner emellan får bli de här två Axl Rose och Ruby Rose, två kompisar som älskar att vara i rörelse.

ruby

axl

Vill ni se fler bidrag på temat rörelse, titta in hos Maria och Kristina.
Så önskar jag er alla en riktigt fin söndag, själv ska jag njuta av  babymys och då får nog kameran följa med.

Kram Åse 

frostigt

Ny vecka och vi vaknar upp till en måndag som bjuder oss på sol och någon minusgrad. Att starta morgonen med ett pass på gymmet innan dagen ska ägnas åt adventspyssel är alldeles perfekt. En dag i veckan tränar jag med  PT och övriga dagar tränar jag själv. Jag trivs med att röra på mig men är också lite av naturen lat, det där att pressa kroppen lite extra när man känner att nu orkar jag inte mer kan vara nog så svårt, där får jag en spark i baken av min PT och den känslan när man tagit ut sig lite extra och orken räcker lite till är obeskrivligt härlig. Men framför allt är må bra känslan viktig.
Hur har ni det med era träningsvanor ? 

Nu åter till stjärnor, ljusstakar och fönster som måste putsas.

Ha en härlig måndag.
Kram Åse 

star

stjarna

Förlamande solskenshistoria

Igår var det tösarejs i vår lilla stad, 1400 tjejer, kvinnor, töser, tanter joggade, sprang, promenerade 5 km, så även jag. Men jag är inte solskenshistorian för jag har pigga ben. Men min 75 åriga mor är en fantastisk solskenshistoria, för 5 år sedan vaknade hon upp på Lunds Universitetssjukhus total förlamad p.g.a en läkemedelsskada efter en hjärnoperation. Tror inte att någon trodde att hon skulle klara av att komma tillbaka till ett rörligt liv mer än hon själv.

Hon är en kämpe med massor av vilja, 2 år senare satt hon i rullstol och hade bestämt sig för att här skulle hon inte tillbringa sitt liv och i går genomförde hon tösarejsets halvmil , 30 av hennes vänninor slöt upp och överraskade henne med att de skulle gå med och stötta henne genom loppet. På mållinjen mötte hennes personliga tränare upp, och gick med henne över mållinjen, en fantastisk människa som gjort ett enormt arbete med att träna, stötta och peppa min mor.  Och idag kl 09.00 ska hon åter vara på gymmet för nu är det dags att sätta upp nya framtidsmål.    

Trött och nöjd kunde hon slå sig ned tillsammans med alla sina sina vänner i idrottshallen och avnjuta en god picknick, då kom den sista överraskningen hon blev hyllade med blommor, tal och 1400 kvinnor stod upp och applåderade henne, då kom tårarna ! Och jag är en stolt dotter som beundrar min mor för hennes fantastiska bedift och hennes livsglädje !!

Men jag är också stolt över min yngsta dotter som genomförde loppet på 27 min !

Hej !