Snuvad på våren

Sist jag publicerade något här var den 14 februari, då hade vi 11 minusgrader och jag längtade efter våren.
Sköna maj, det är då man kastar in strumporna längst in i garderoben och där får de stanna till långt in på hösten. Men i år blev det inte riktigt så. Oj vad jag känner mig snuvad på våren.

Men jag tackar juni för en bra start, att vi äntligen kan få njuta av lite sköna, varma försommar grader.

Bobilen har fått krypa ur sin vinteroverall och rulla ut på tur, som vi har längtat !
Även kameran har fått komma ut och lufta sig, det var så längesedan att jag nästan inte hittade on/off knappen.

Även i Bregott fabriken ser de ut att njuta.

Nu ser vi fram emot en lång skön sommar och att vi förhoppningsvis kan umgås med nära och kära på ett normalt vis.
Önskar dig en fortsatt fin nationaldag !

Allt Gott.
Åse

Några dagar

Även här på sydkusten fick vi vinter, i alla fall för några dagar. Några centimeter snö, till och med lite sol.
Tänk så mycket enklare livet känns när det nyper lite i kinderna samtidigt som solen skiner.
Vinter ute och vår inne.

Tulpaner får påminna om att vi inte har många månader kvar tills vi kliver in i 2021 första vårmånad.

Även om den Skånska vintern är tillbaka till det normala med regn, rusk och grå himmel.

Så behåller jag våren inomhus och byter ut tulpanerna mot lika ljuvliga ranunklar.

Allt Gott !
Åse

Bye Bye 2020

2020 går mot sitt slut och det finns väl ingen som kommer att sakna eller glömma detta året.

Ett år som kantats av Covid-19, pandemi, Tegnell, ensamhet, sjukdom och sorg.
Vi har hållit avstånd, tvättat händerna och dränkt dem i sprit. Ändå åkte vi på en släng av Covid-19 i juni. En redig förkylning, halsont, hosta, ont i bihålorna och en huvudvärk från helvetet.
Jag är glad och tacksam att det inte blev värre än så, att jag står, går och fortfarande lever och att jag vid dagens datum har kvar mina antikroppar.

Nu blickar vi framåt och hoppas på ett bättre 2021, att vi kan krama våra nära och kära, det är nog det jag längtar efter allra mest. När man inte får lov då blir längtan ännu större.
När det blir min tur att erbjudas vaccin så kommer jag att ödmjukast tacka ja.

2020 har också bjudit oss på ljusglimtar, tillsammans med huset på hjul att vi kunnat njuta av vad vårt fantastiska Sverige har att erbjuda. Hittat nya vackra pärlor !

• 

När dagen kommer och vi förhoppningsvis kan resa igen då ska jag hjula in på flygplatsen, slå mig ned i ett plåtrör luta mig tillbaka och se jorden från ovan.

 Jag ska shoppa solmogna tomater i saluhallen i mitt älskade Palma, sjunka ned i en stol på Plaza Mayor och smutta på ett glas cava medan jag tittar på folklivet. Jag ska bada i medelhavet. 
I ställer för handsprit ska jag låta solskyddkrämen flöda. 

Jag intalar mig själv att om vi bara biter ihop och håller ut så kommer den där dagen då vi kan börja leva igen, även om det kanske aldrig blir riktigt som vanligt så blir det nått som med tiden blir ett nytt vanligt ! 

Till dig som tittar in här vill jag bara säga var rädd om dig, så  jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2021 !

Allt Gott 
Åse 

Ystad Studios

Ystad Studios är en liten guldgruva för både stora och små.
Här kan man roa sig i Cirkus Imagos manege eller sätta sig bakom spakarna och styra
Paximus III, rymdskeppet från Vintergatan och Pax jordiska äventyr.
Eller titta in hos Kurt Wallander, för min del var det Kurt Wallander som fångade mitt intresse. 

Miljoner läsare världen över har följt kommissarie Kurt Wallander när han jagar mördare genom de trånga kullerstensgränderna i vår lilla stad, eller när han fikar på Fridolfs konditori,
eller till hans lägenhet på Mariagatan.

Under flera år var filminspelningar en del av vardagen för oss som bor i lilla Ystad, det var inte ovanligt att bilar sprängdes i luften, eller att en hel stadsdel blev strömlös för att en mörkläggningsscen skulle spelas in. 
Polisutryckningar kommenterades med en axelryckning – att nu spelas det in igen.

Jag som inte bor långt från Mariagatan där Kurt Wallander hade sin första bostad har åtskilliga gånger blivit stannad av turister som velat ha hjälp med att hitta huset som Kurt Wallander bodde i. 
11 C ska då stå ovanför porten om det är så att du är nyfiken och har vägarna förbi.

Vid ett tillfälle mötte jag ett tyskt par som frågade om vägen, eftersom jag var ute på en promenad med hunden, kunde jag lika bra följa med dem och visa vägen. 
På min stappliga tyska förklarade jag att här bodde Kurt Wallander.
Döm om min förvåning när jag fick frågan om jag trodde att han var hemma.
Om de skojade eller menade allvar fick jag aldrig svar på, men ett gott skratt fick jag.

För mig är det Krister Henriksson som är den riktiga Kurt Wallander. 
En sliten poliskommissarie som älskar opera, inte lever särkilt sunt och löser ett och annat mordfall.

Med sina böcker placerade Henning Mankell lilla Ystad på världskartan. 

Allt Gott ! 
Åse 

Vännerna

Idag bjuds vi på riktigt gråväder och jag känner mig lite gnällig. Gnällig över vädret, gnällig över Covid-19 som ökar och gnällig över att jag inte gillar den nya WordPress.

Fast vädret ska jag nog inte gnälla över, för så här långt har vi faktiskt bjudits på ett ljuvligt höstväder. Så förlåt, det tar jag tillbaka !

Ibland önskar jag att jag hade fyra ben, päls och öronen på svaj.
Då skulle jag göra som de här vännerna, både pussas och vara närma, fast någon brottningsmatch skulle jag nog inte ge mig in i.  Men det är en bra medicin när man känner sig lite grå att släppa loss de på fyraben, för de får skrattet att bubbla så man nästan får ont i magen.
Så hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder !

Var rädda om er.
Allt Gott.
Åse 

Dimma

Tidig morgon och dimman ligger fortfarande tät, då tassar vi iväg  jag och min fyrbenta kompis.
Hav och land möts i en trolsk symbios den fyrbenta vännen snusar omkring på för oss båda okänd mark, vårt enda sällskap är måsar och ålakrågor eller skarvar som det heter på svenska.
Spindelväven är fyllda av dagg som ett litet konstverk vävt av en liten krabat som jag egentligen inte tycker om.
Jag sjunger glatt och högt på en melodi av Gyllene Tider för det är ju bara jag och den fyrbenta vännen som är vakna.
Men så plötsligt tränger solen igenom, dimman skingras och jag upptäcker att vi är inte ensamma på stranden, det är då det är dags att återvända till bobilen där väntar nybryggt kaffe i solen. 

Allt gott !
Åse

 

Rullade hemåt

Vi lämnade Orust och tanken var att bobilen skulle få rulla till Sydkusten, men sol och blå himmel fick oss att stanna i Halland och Haverdal.

Här gjorde vi inte många knop, promenerade längs nästan öde strand, läste och bara slappade. Inga sensationer men det är gott nog, man behöver inte så mycket mer.

Vi steg in i september och vi besteg Hallandsåsen under vår färd mot sydligare breddgrader.  I mitt huvud snurrade tankarna, hur blir hösten och vintern, då vi kanske ska dras med regn, rusk ,skånsk vinter och Covid 19.   

Skrev jag att det inte hände några större senstationer ……
Jo en lite sensation hände ju faktiskt. 

I ställer för att sätta mig i högerstolen, klev jag in farkosten på darriga ben och med en viss hjärtklappning, satte mig likt en flygkapten i vänsterstolen, trampade ned kopplingen, vred om startnyckeln och i med ettansväxel, iväg rullade vi.
Dock hade jag ingen kaptensmössa på huvudet.

Kvinnor kan ….

Allt gott
Åse

Fiskeläge

Längst västerut på ön Orust hittar man den gamla fiskeorten Stocken, här är inte havsdoften långt borta. Bostadshusen är byggda på och runt omkring klipporna, det känns nästan som man slängt ut dem lite huller och buller på klipporna.

Att vandra i de smala gränderna är som att kliva rakt in i en saga, i alla fall så här i slutet av augusti då turisterna lämnat, förutom vi då. 

Det lilla posthuset med sina små gula luckor är en unik liten byggnad som speglar en bit av samhällets historia, det lär också vara det mest fotograferade huset på Stocken. Om det är sant kan jag däremot inte lova. 
Hamnen med gamla sjöbodar, vissa halvt förfallna och andra upprustade. De vittnar om att fiske varit en av ortens viktigaste näringar under lång tid. Jag suckar lite av välbehag, sista dagarna i augusti har bjudit oss på ljuvligt väder. Som gjort för sköna promenader, eller att bara slå sig ned i solstolen med en riktigt bra bok och sticka näsan mot solen.
Det är en lisa för både kropp och knopp.
Vi packade ihop våra atteraljer, tackade för denna gång,  samtidigt som vi tog ett kliv in i årets första höstmånad begav vi oss mot Halland.

Mer om det en annan dag.
Allt gott !
Åse 

Paddel

Bohuslän lär vara ett paddelparadis. 
Jag drömmer om hur härligt det måste vara att glida iväg i en kajak, andas in havsluften och ha naturen som en nymålad tavla runt omkring mig. Jag som inte ens doppar tårna om det inte är minst 25 grader i vattnet och tänk om den skulle vippa då skulle jag ju bli blöt i håret. 
Jag håller mig på torra land och nöjer mig med att drömma.

Allt gott !
Åse

Från en ö till en annan

Vi lämnade ett grått, blött och blåsigt Tjörn och därmed missade vi Pilene utställningen. Naturens egen konsthall under bar himmel. Det lär vara en fantastisk upplevelse som kräver bra skor på fötterna.
Är ni på Tjörn så gör ett besök, lova att njuta lite för mig också. 

Vår resa blev inte lång, målet var Orust en tur på hela 5 mil.

Är man i Bohuslän och inte är skaldjursallergiker är det nästan ett måste att dyka in i någon fiskaffär. I hamnen i Ellös hade vi fått tips om att där hittar man fantastiska skaldjur. 
Dit kommer lokala fiskebåtar varje dag med sin fångst som lastas direkt på kajen framför porten till skaldjursfabriken. Skaldjur fiskade i friskt vatten utanför Gullholmen.

När vi boat in oss på Stocken, där vi är tämligen ensamma, började skymningen falla. 
När regnet upphört och vinden mojnat, då är det som bäst, att då få slå sig ned och frossa i färska räkor och havskräftor ackompanjerad av en ljuvlig utsikt, får inte bara smaklökarna att slå frivolter av glädje. Hela kroppen jublar !
En bit av livets goda.

Allt gott !
Åse