Bye Bye 2020

2020 går mot sitt slut och det finns väl ingen som kommer att sakna eller glömma detta året.

Ett år som kantats av Covid-19, pandemi, Tegnell, ensamhet, sjukdom och sorg.
Vi har hållit avstånd, tvättat händerna och dränkt dem i sprit. Ändå åkte vi på en släng av Covid-19 i juni. En redig förkylning, halsont, hosta, ont i bihålorna och en huvudvärk från helvetet.
Jag är glad och tacksam att det inte blev värre än så, att jag står, går och fortfarande lever och att jag vid dagens datum har kvar mina antikroppar.

Nu blickar vi framåt och hoppas på ett bättre 2021, att vi kan krama våra nära och kära, det är nog det jag längtar efter allra mest. När man inte får lov då blir längtan ännu större.
När det blir min tur att erbjudas vaccin så kommer jag att ödmjukast tacka ja.

2020 har också bjudit oss på ljusglimtar, tillsammans med huset på hjul att vi kunnat njuta av vad vårt fantastiska Sverige har att erbjuda. Hittat nya vackra pärlor !

När dagen kommer och vi förhoppningsvis kan resa igen då ska jag hjula in på flygplatsen, slå mig ned i ett plåtrör luta mig tillbaka och se jorden från ovan.

 Jag ska shoppa solmogna tomater i saluhallen i mitt älskade Palma, sjunka ned i en stol på Plaza Mayor och smutta på ett glas cava medan jag tittar på folklivet. Jag ska bada i medelhavet. 
I ställer för handsprit ska jag låta solskyddkrämen flöda. 

Jag intalar mig själv att om vi bara biter ihop och håller ut så kommer den där dagen då vi kan börja leva igen, även om det kanske aldrig blir riktigt som vanligt så blir det nått som med tiden blir ett nytt vanligt ! 

Till dig som tittar in här vill jag bara säga var rädd om dig, så  jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2021 !

Allt Gott 
Åse 

Ystad Studios


Ystad Studios är en liten guldgruva för både stora och små.
Här kan man roa sig i Cirkus Imagos manege eller sätta sig bakom spakarna och styra
Paximus III, rymdskeppet från Vintergatan och Pax jordiska äventyr.
Eller titta in hos Kurt Wallander, för min del var det Kurt Wallander som fångade mitt intresse. 

Miljoner läsare världen över har följt kommissarie Kurt Wallander när han jagar mördare genom de trånga kullerstensgränderna i vår lilla stad, eller när han fikar på Fridolfs konditori,
eller till hans lägenhet på Mariagatan.

Under flera år var filminspelningar en del av vardagen för oss som bor i lilla Ystad, det var inte ovanligt att bilar sprängdes i luften, eller att en hel stadsdel blev strömlös för att en mörkläggningsscen skulle spelas in. 
Polisutryckningar kommenterades med en axelryckning – att nu spelas det in igen.

Jag som inte bor långt från Mariagatan där Kurt Wallander hade sin första bostad har åtskilliga gånger blivit stannad av turister som velat ha hjälp med att hitta huset som Kurt Wallander bodde i. 
11 C ska då stå ovanför porten om det är så att du är nyfiken och har vägarna förbi.

Vid ett tillfälle mötte jag ett tyskt par som frågade om vägen, eftersom jag var ute på en promenad med hunden, kunde jag lika bra följa med dem och visa vägen. 
På min stappliga tyska förklarade jag att här bodde Kurt Wallander.
Döm om min förvåning när jag fick frågan om jag trodde att han var hemma.
Om de skojade eller menade allvar fick jag aldrig svar på, men ett gott skratt fick jag.

För mig är det Krister Henriksson som är den riktiga Kurt Wallander. 
En sliten poliskommissarie som älskar opera, inte lever särkilt sunt och löser ett och annat mordfall.

Med sina böcker placerade Henning Mankell lilla Ystad på världskartan. 

Allt Gott ! 
Åse 

Vännerna

Idag bjuds vi på riktigt gråväder och jag känner mig lite gnällig. Gnällig över vädret, gnällig över Covid-19 som ökar och gnällig över att jag inte gillar den nya WordPress.

Fast vädret ska jag nog inte gnälla över, för så här långt har vi faktiskt bjudits på ett ljuvligt höstväder. Så förlåt, det tar jag tillbaka !

Ibland önskar jag att jag hade fyra ben, päls och öronen på svaj.
Då skulle jag göra som de här vännerna, både pussas och vara närma, fast någon brottningsmatch skulle jag nog inte ge mig in i.  Men det är en bra medicin när man känner sig lite grå att släppa loss de på fyraben, för de får skrattet att bubbla så man nästan får ont i magen.
Så hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder !

Var rädda om er.
Allt Gott.

Åse 

små snabba fötter

Blå himmel, solen lyser som en stor gul lampa, gräset är frodigt och vinden ljum. Det är ljuvligt juniväder och på små snabba fötter rusar de rakt in i sommargrönskan.
Glada ungar är lyckliga ungar och lyckliga ungar får mitt hjärta att svämma över av välmående.
Medan de små snabba fötterna hoppar och skuttar följer jag och kameran efter lite på avstånd det går inte att bry sig om skuggor och motljus för de små snabba fötterna springer fort längs slingriga skogsvägar.
Så plötsligt hittar man något på marken, något som bara kan ses med småbarns ögon, något man måste undersöka, länge och noga.

Sommar, och busiga trollungar livet kan inte bli så mycket bättre.

Allt Gott ! 
Åse 

 

 

När konstnären är okänd

För en tag sedan hörde jag talas om en plats med läckra graffitimålningar.
Som jag har farit runt och letat.
Så mycket visste jag att de skulle finnas vid en f.d skjutbana, jag kan villigt erkänna att jag har besökt en och annan utan resultat, lika besviken varje gång. 

Men plötsligt händer det, precis när jag tänkte ge upp och vända bilen hemåt ser jag något i ögonvrån. Där mitt i skogen hittade jag de mest formidabla konstverk.
Vilken lycka !

Graffitin började utvecklas i USA på 1970 talet, uppförda i de offentliga rummen på väggar, murar och tåg. En del kallar det klotter andra kallar det konst.
Där mitt i skogen på en betongvägg stoltserar de på rad, lite gömda och kanske bortglömda.
Alla har de en ”tag” eller sprejsignatur, jag blir i alla fall nyfiken, vilka är de konstnärerna och vad vill de säga med sina alster.
Någon har målat och faktiskt lagt ner sin energi och själ för att skapa en bild, precis som alla konstnärer gör.
Jag botaniserar kliver närma tar några steg tillbaka, vänder bort blicken tittar igen.
Jo man upptäcker någon ny liten detalj hela tiden.

Nu vet jag ju var de finns, så jag tror minsann att jag ska ta mig en tur dit igen någon annan dag, titta på dem lite med båda ögonen lite med bara vänster öga och lite med enbart höger öga, mest för att jag tycker det är ett jäkligt kul konstgalleri mitt i skogen.

Allt gott !
Åse 

 

 

En diamant bland alla pärlor

På Österlen ligger många pittoreska små byar som ett pärlband längs kusten, mitt bland alla dessa pärlor hittar man en liten diamant.
Längs med kustvägen mellan Brantevik och Skillinge pekar en skylt ned mot Gislövshammar ett väl bevarat litet fiskeläge.

En vacker och fridfull idyll, redan när man stiger ur bilen känner man av lugnet nästan som om tiden stannar för en stund.
Solen skiner, måsarna skriar, den salta doften från havet smyger sig in i näsan.
Jag frågar mig kan detta vara den vackraste platsen längs vår vackra kust remsa.

Naturen är speciell med de trappstegsformade kalkstenshällarna vid strandlinjen. Förr i tiden nyttjades dessa till brytning av kvarnstenar. Går man ut på hällarna kan man tydligt se de cirkelrunda hålen.


Gislövshammar är en lisa för både kroppen och knoppen, en plats att njuta av, en plats där man vill stanna länge, ta djupa andetag och bara vara tacksam över att den finns.

Allt gott !
Åse

 

 

 

 

Normalt

Alla har vi nog en längtan efter att allt ska bli normalt igen, hur normalt kommer att se ut i framtiden vet vi inte. I denna upp och nedvända värld är jag både glad, lycklig och tacksam att jag har närheten till havet. Att jag kan vandra längs strandbrynet, se vågorna rulla mot land, doppa lilltån och känna att havet fortfarande är hiskeligt kallt och det är ju faktiskt logiskt för att vara några dagar in i maj. 

Just då behöver jag inget sällskap, jag är nöjd med att bara umgås med mig själv. 
Men plötsligt får jag sällskap, sakta glider den upp bredvid mig och vi gör sällskap en bit längs havet. Vi håller samma takt, lite långsamt strosar jag och lika långsamt glider den fram bredvid mig, jag filosoferar och den ser ut att göra detsamma. 
Jag tar farväl och vänder åter och svanen fortsätter mot nya mål längs vår vackra kust.
Längst ut på bryggan sitter en man, just på den plats där jag tänkt slå mig ned, det hade funnits plats för oss både men jag får en känsla av att han inte vill bli störd, han vill nog sitta där och njuta av havet, luften och sina egna tankar.

Bornholmsfärjan seglar ut från hamn, någon hoppas på fiskelycka och jag vänder hemåt.

Allt gott !
Åse

 

 

När det är som bäst

Sköna maj bjuder fortfarande på lite kyliga vindar men det gör inte så mycket så länge solen skiner och hela vårt böljande landskap är färgat i gult och grönt.

Jag kan åka i timmar på slingriga vägar, irra bort mig och inte riktigt veta var jag befinner mig. Det gör inget jag har ingen brådska, jag är bara glad att vara här och nu mitt  i
allt det gula och gröna med den blå himlen som bakgrund.
Stannar och kliver ur bilen och bara förundras över vilket ljuvligt landskap jag har förmånen att bo i. 
Just I detta nu är det bara jag och naturen, en lisa för både kroppen och knoppen, en fågel sjunger för mig i övrigt är det tyst.
Jag fortsätter min resa, på himlen seglar vita molntussar, i dikeskanten växer maskrosor de vajar som små solar i vinden.
Skåneland när det är som bäst.

Kram Åse 

Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Rock’n’roll

Som pärlor på ett pärlhalsband rullade de på rad genom vår lilla stad, det vackra vädret hade bäddat väl för den årliga cruisingen och solen glittrade i lacken.

Det har putsats och polerats för bilens lack ska glänsa, man har klätt sig  tidsenligt det är Rockabilly-looken som gäller.
Alla har de ett gemensamt de älskar sina bilar.
Solen gassar en doft av olja och bensin blandas med doften från engångsgrillar. Ur högtalarna strömmar Jailhouse Rock och Love me tender.
Man känner stämningen, det är folkfest och Rock’n’roll.
Lördagskväll, i vår lilla stad har man kantat trottoarerna för att njuta av motorernas muller, krom och lack. Det är försommar !

Kram Åse