Sprutmönstring

Har man inte blivit döpt av Ystads Frivillige Bergnings-Corps ”Frivilligan” är man ingen riktig Ystadbo.

Redan 1891 började man sprutmönstringen på Stortorget, första lördagen i augusti är det dags för de som vill bli en riktig Ystadbo att sprutmönstras, igår var det dags för den 179.e    årsdagen.  
Det är med pompa ståt, FBC musikkår marscherar genom vår lilla stad fram till gamla rådhuset, där väntar förväntansfulla barn och även vuxna vid fontänen, det pirrar säkert lite extra i magen medan man väntar på att brandsprutorna ska öppnas och sprutmönstringen starta.

Men först ska lurblåsaren blåsa i sitt horn, varje natt året runt ljuder en utdragen, dov signal över Ystads centrum. En tonstöt för varje kvart i varje väderstreck! Det är Tornväktaren i S:ta Maria kyrkas torn som förkunnar att allt är lugnt i staden enligt en flera hundra år gammal tradition.

Tornväktarens funktion var förr att varna ystadborna om det kom ovälkommet besök land- eller sjövägen eller om det började brinna. Idag är Tornväktaren stadens symbol och vakar fortfarande över vår lilla stad. Istället för att blåsa sin varningssignal om något händer, ringer han räddningstjänst eller polis.


När torget blir en enda stor fontän då tjoas och skrattas det och de som inte hoppat i badkläderna struntar i vilket och ger sig in i myllret för att bli sprutmönstrade.


Det sägs att för att bli en riktigt Ystadbo ska man vara döpt både i St. Maria Kyrka och av ”Frivilligan” , även om jag bott i Ystad i många år kommer jag med andra ord aldrig att bli en riktig Ystadbo.

 

Kram
Åse 

Annonser

Rock’n’roll

Som pärlor på ett pärlhalsband rullade de på rad genom vår lilla stad, det vackra vädret hade bäddat väl för den årliga cruisingen och solen glittrade i lacken.

Det har putsats och polerats för bilens lack ska glänsa, man har klätt sig  tidsenligt det är Rockabilly-looken som gäller.
Alla har de ett gemensamt de älskar sina bilar.
Solen gassar en doft av olja och bensin blandas med doften från engångsgrillar. Ur högtalarna strömmar Jailhouse Rock och Love me tender.
Man känner stämningen, det är folkfest och Rock’n’roll.
Lördagskväll, i vår lilla stad har man kantat trottoarerna för att njuta av motorernas muller, krom och lack. Det är försommar !

Kram Åse

 

 

 

 

I min enfald

Jag tror att de flesta är kloka nog och kura inomhus i väntan på att Kung Bore ska lugna ner sig. Men jag fick en längtan till havet, en sådan där längtan som inte går att mota bort. Iklädd vinterskrud gav jag mig iväg. Pulsande i snödrivor och med kameran tryggt nedbäddad i kameraväskan stod jag äntligen där och blickade ut över Östersjön, ett hav som röt gå hem vad gör du här.
I min enfald trodde jag att jag skulle kunna knäppa lite bilder i lugn och ro innan jag pulsade tillbaka hem.

Riktigt så blev det inte, men jag fick i alla fall sett havet och det är gott nog.

Nu ska jag kura inomhus i väntan på att Kung Bore far vidare, då ska jag återvända till havet ta några djupa andetag och känna tacksamhet över att jag har det närma.

Kram Åse

 

 

 

 

På gymmet

I vanliga fall är det träningskläder som gäller när jag ger mig av till gymmet, härom dagen, tidig morgon innan ens tuppen gol hoppade jag i jeans och tröja för tanken var inte att jag skulle svettas, den varan var det några andra som skulle få stå för.
I en miljö av stål, järn, lysrör och hög musik kröp jag omkring på golvet, klättrade på träningsmaskiner för att försöka fånga tre entusiastiska grabbar med kameran. 

Jag har känt dem sedan långt innan de lärde sig gå, följt dem genom livet i med och mot gång. Tre härliga bröder, idag vuxna män som står på egna ben, ödmjuka, roliga och alltid träningssugna. De lever efter devisen – träna och lev sunt så lever du längre och mår bättre.
Jag undrar tröttnar de aldrig på lax och kyckling.
Medan de körde på med sin träning försökte jag hänga med med kameran, många skratt blev det över tokiga vinklar och ansiktsminer som inte var värda att visa upp varken här eller någon annanstans.
Några timmar senare och med 250 bilder i kameran pärlade sig svetten i pannan även på mig och jag ångrade jeansen och tröjan, träningskläder hade nog varit ett bättre val.

En ny dag står för dörren, fångar den och försöker göra det bästa av den.
Hoppas att ni gör det samma.

Kram Åse  

Från Haparanda till Ystad

De startade  i Haparanda i norr för 7 dagar sedan för att idag komma i mål i Ystad i söder, de har trampat genom vårt avlånga land totalt ca 180 mil. Den längsta dagsetappen
är 319 km.

Några mil utanför Ystad väntade vi på att få se det första laget komma rullande.
Så kom de äntligen susande runt krönet.

Jag som hellre går än cyklar kan ändå nästa känna hur adrenalinet pumpar, känslan att veta – bara några mil till så har vi klarat det, vi är i mål, tillsammans gjorde vi det.

Vi susade i väg med bilen för att vara på plats i Ystad för att hinna packa upp skumpa och sötsaker innan lagen rullade in över mållinjen.
Sverigeloppet 2017 ingen tävling utan ett motionslopp, ett motionslopp på 180 mil, jag kan bara bli imponerad över dessa grabbars nästan ofattbara 
prestation.

I Ystad väntade nära och kära tillsammans med  Bernt Johansson mest känd för sitt OS guld i Montreal 1976.
Så äntligen rullade lagen ett efter ett in över målgången.

Skumpa korkarna flög i luften det applåderades  och det hurrades och jag torkade en tår i ögat, för alla som rullade iväg från Haparanda och kom i mål i Ystad. Om jag får en tår i ögat, hur känns det inte då för de som genomförde detta cykellopp, säkert är de alla trötta och stumma i benen, men om jag är glad för deras skull är de garanterat ännu gladare.

Grattis Jonas du gjorde det och jag tror rent ut sagt – Du är fan i mig lite av min hjälte.

Kram till er alla oavsett som ni cyklat eller ej .
Åse 

 

 

 

 

 

O’Learys

En kväll med goa skratt tillsammans med fyra härliga vänninor förgyller vardagen, att vi alla är lika dåliga förlorare som vi är bowlingspelare gjorde kvällen ännu roligare.

22022017-dsc_0004

Att två av oss gjorde strike är viktigt, en av oss gjorde faktiskt två och det var inte jag….

22022017-dsc_0011

Jag tror att de som spelade på banan bredvid hade lika roligt åt våra klot som rullade lite hejsan svejsan och att vi till och med lyckades få kloten att studsa lite käckt som de hade åt sitt eget spel.
Kan man roa så ska man, ett gott skratt förlänger livet.

22022017-dsc_0008

Gillar man burgare, ribs, fish and ship och fries då är O’Learys ett kul val.
23022017-burgareVi skrattade oss igenom kvällen och i dag känns höger armen lite som om den lever sitt eget liv.

Saliga är de som kan skratta åt sig själv för de kommer alltid att ha roligt !

Kram Åse

i min enfald

När jag blandade vatten, diskmedel och sirap, klädde mig varmt med mössan långt neddragen över öronen, trodde jag i min enfald att 9 minusgrader skulle räcka för att få mina såpbubblor att frysa.
Framför mig såg jag vackra mönster bildade av det kalla, men ack nej i stället fick jag nöja mig med speglingar.

06012017-dsc_0033 06012017-dsc_0036

Men en rolig stund hade jag även om fingrarna blev stelfrusna

Ha en fortsatt härlig dag, hoppas solen lyser på dig !
Kram Åse