Hallamölla, en fantastiskt vacker och rogivande plats. Dit begav jag mig idag tillsammans med yngsta dottern. Vi var tämligen ensamma (trodde vi) när vi vandrade längs med Skånes längsta vattenfall med en fallhöjd på 23 meter.
Sol, fågelsång och vattnet som forsar i övrigt tyst, inga bilar, inga människor bara vi, vår medhavda pick-nick korg och den vackra naturen.
Fallet är en del av Verkaån, vars lopp är skyddat som naturreservat.
För den blivande mamman var det skönt att bara slå sig ned en stund och njuta i solen, medan den nya lilla familjemedlemmen slog frivolter inne i magen.
En ledig solig måndag tillsammans med en av mina fina flickor, att få njuta och bara vara tillsammans det är livskvalitet, en stund att ta vara på. När vi går där och små pratar om både stort och smått upptäcker vi att vi faktiskt inte är helt ensamma, där på andra sidan ån sitter en kvinna med sitt staffli och målar.
Hon tittar upp mot fallet, blandar sin färg och stryker penseln över pannån, vi slår oss ned en stund och tittar på henne, inombords kan jag förnimma känslan av att bara sitta där på en pall låta penseln arbeta och samtidigt få vara ett med naturen.
Hallmölla en plats att återvända till.
Kram Åse
And then there was ! 