Lindos

Den svenska sommaren har bjudit oss på regn och rusk, kroppen och knoppen längtade efter solens värmande strålar, att få luta sig tillbaka i en solstol, känna varm sand mellan tårna, solglasögon på näsan och en bra bok i händerna. 

Vi packade resväskan med tunna sommarkläder och en hel hög med böcker. Innan ens tuppen var vaken lyfte vi mot värmen i Grekland.

Rhodos bjöd oss på ett kargt och bergigt landskap. Värmen slog emot oss när vi steg utanför den lilla flygplatsen äntligen var vi här, långt ifrån den onormala svenska sommaren.

Lindos Blu med enbart 70 hotellrum har allt vad två vinterbleka och trötta kroppar kan begära, rymliga rum, närheten till strand och hav, den magnifika frukosten, utsikten som slår det mesta samt den fantastiskt trevliga personalen.

Efter en hel dag på stranden med salta bad, är det härligt att ta ett dopp i den egna lilla poolen och svalka av den soldränkta kroppen samtidigt som man njuter av ljuvliga vyer.

Ett stenkast från hotellet hittar man några små mysiga familjeägda tavernor, här har man inte bråttom, maten kommer när den kommer, men det gör inget vi har semester och tid att vänta. Här bjuds det mat lagad med massor av kärlek. Smaker som får smaklökarna att slå frivolter av lycka och glädje.

Ca 2 km från Lindos Blu hittar man den lilla byn Lindos, fantastiskt vacker från utsidan med sina vitkalkade hus som klänger längs bergsväggen.
Men så kliver man in bland husen och upptäcker att här är husväggarna klädda med tingeltangel, T-shirts och diverse piratkopior av väskor och dylikt. Lindos imponerade inte på mig och jag önskade att jag stannat utanför i den lilla badviken och njutit av den lilla byn på avstånd, att det var den bilden som hade fått stanna kvar på min näthinna.

 

Vi tackar Grekerna för deras gästvänlighet, säger på återseende och återvänder hem till Sverige med härliga minnen i bagaget att plocka fram höststormarna yr runt knuten.

Kram Åse