Minus 11

Termometern kröp ned till minus 11 grader och nu skulle jag väl kunna lyckas med att få mina såpbubblor att frysa och bilda vackra mönster.
Ny blandning, in i kylen över natten, uppe med tuppen och ut och blåsa, inte sjutton blev det bättre, fint singlade de ned och la sig i snön, där låg de och såg ut att hånle mot mig, några vackra mönster blev då inte.
Jag gav upp och begav mig till havet i stället.

Kallt om både näsa och fingrar men det var det värt. Bryggorna insvepta i is, som vackra konstverk stoltserar de längs kusten.

Fluffigt som nygräddade maränger.

Önskar dig en fortsatt härlig alla hjärtansdag !
Allt Gott.
Åse

Några dagar

Även här på sydkusten fick vi vinter, i alla fall för några dagar. Några centimeter snö, till och med lite sol.
Tänk så mycket enklare livet känns när det nyper lite i kinderna samtidigt som solen skiner.
Vinter ute och vår inne.

Tulpaner får påminna om att vi inte har många månader kvar tills vi kliver in i 2021 första vårmånad.

Även om den Skånska vintern är tillbaka till det normala med regn, rusk och grå himmel.

Så behåller jag våren inomhus och byter ut tulpanerna mot lika ljuvliga ranunklar.

Allt Gott !
Åse

Bye Bye 2020

2020 går mot sitt slut och det finns väl ingen som kommer att sakna eller glömma detta året.

Ett år som kantats av Covid-19, pandemi, Tegnell, ensamhet, sjukdom och sorg.
Vi har hållit avstånd, tvättat händerna och dränkt dem i sprit. Ändå åkte vi på en släng av Covid-19 i juni. En redig förkylning, halsont, hosta, ont i bihålorna och en huvudvärk från helvetet.
Jag är glad och tacksam att det inte blev värre än så, att jag står, går och fortfarande lever och att jag vid dagens datum har kvar mina antikroppar.

Nu blickar vi framåt och hoppas på ett bättre 2021, att vi kan krama våra nära och kära, det är nog det jag längtar efter allra mest. När man inte får lov då blir längtan ännu större.
När det blir min tur att erbjudas vaccin så kommer jag att ödmjukast tacka ja.

2020 har också bjudit oss på ljusglimtar, tillsammans med huset på hjul att vi kunnat njuta av vad vårt fantastiska Sverige har att erbjuda. Hittat nya vackra pärlor !

• 

När dagen kommer och vi förhoppningsvis kan resa igen då ska jag hjula in på flygplatsen, slå mig ned i ett plåtrör luta mig tillbaka och se jorden från ovan.

 Jag ska shoppa solmogna tomater i saluhallen i mitt älskade Palma, sjunka ned i en stol på Plaza Mayor och smutta på ett glas cava medan jag tittar på folklivet. Jag ska bada i medelhavet. 
I ställer för handsprit ska jag låta solskyddkrämen flöda. 

Jag intalar mig själv att om vi bara biter ihop och håller ut så kommer den där dagen då vi kan börja leva igen, även om det kanske aldrig blir riktigt som vanligt så blir det nått som med tiden blir ett nytt vanligt ! 

Till dig som tittar in här vill jag bara säga var rädd om dig, så  jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2021 !

Allt Gott 
Åse 

Ystad Studios

Ystad Studios är en liten guldgruva för både stora och små.
Här kan man roa sig i Cirkus Imagos manege eller sätta sig bakom spakarna och styra
Paximus III, rymdskeppet från Vintergatan och Pax jordiska äventyr.
Eller titta in hos Kurt Wallander, för min del var det Kurt Wallander som fångade mitt intresse. 

Miljoner läsare världen över har följt kommissarie Kurt Wallander när han jagar mördare genom de trånga kullerstensgränderna i vår lilla stad, eller när han fikar på Fridolfs konditori,
eller till hans lägenhet på Mariagatan.

Under flera år var filminspelningar en del av vardagen för oss som bor i lilla Ystad, det var inte ovanligt att bilar sprängdes i luften, eller att en hel stadsdel blev strömlös för att en mörkläggningsscen skulle spelas in. 
Polisutryckningar kommenterades med en axelryckning – att nu spelas det in igen.

Jag som inte bor långt från Mariagatan där Kurt Wallander hade sin första bostad har åtskilliga gånger blivit stannad av turister som velat ha hjälp med att hitta huset som Kurt Wallander bodde i. 
11 C ska då stå ovanför porten om det är så att du är nyfiken och har vägarna förbi.

Vid ett tillfälle mötte jag ett tyskt par som frågade om vägen, eftersom jag var ute på en promenad med hunden, kunde jag lika bra följa med dem och visa vägen. 
På min stappliga tyska förklarade jag att här bodde Kurt Wallander.
Döm om min förvåning när jag fick frågan om jag trodde att han var hemma.
Om de skojade eller menade allvar fick jag aldrig svar på, men ett gott skratt fick jag.

För mig är det Krister Henriksson som är den riktiga Kurt Wallander. 
En sliten poliskommissarie som älskar opera, inte lever särkilt sunt och löser ett och annat mordfall.

Med sina böcker placerade Henning Mankell lilla Ystad på världskartan. 

Allt Gott ! 
Åse 

Vännerna

Idag bjuds vi på riktigt gråväder och jag känner mig lite gnällig. Gnällig över vädret, gnällig över Covid-19 som ökar och gnällig över att jag inte gillar den nya WordPress.

Fast vädret ska jag nog inte gnälla över, för så här långt har vi faktiskt bjudits på ett ljuvligt höstväder. Så förlåt, det tar jag tillbaka !

Ibland önskar jag att jag hade fyra ben, päls och öronen på svaj.
Då skulle jag göra som de här vännerna, både pussas och vara närma, fast någon brottningsmatch skulle jag nog inte ge mig in i.  Men det är en bra medicin när man känner sig lite grå att släppa loss de på fyraben, för de får skrattet att bubbla så man nästan får ont i magen.
Så hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder !

Var rädda om er.
Allt Gott.
Åse 

Betong och rost

Ett stenkast hemifrån…… kanske inte riktigt , men 30 minuter med bil då hamnade jag i en liten by som heter Gärsnäs. Att där fanns en f.d saftstation hade jag ingen aning om.
Så hittade jag lite läckra bilder hos KulTur i natur 
och bestämde mig för att dit måste jag. Valet av dag var kanske inte den bästa med blå himmel, stålande sol och 28 grader. 

Med traktor och vagn kom betlassen körande genom den lilla by där jag är uppvuxen för att lämna sin skörd till Skivarps Sockerbruk.
Många gånger har jag stått där på bryggan och sett betorna försvinna ned i tvättrännorna. 

Att besöka saftstationen i Gärsnäs kändes spännande. Det som en gång var en filial till sockerbruken.

1966 slutade myllret av traktorer och en epok gick i graven.

Idag är det tyst och stilla, naturen har börjat ta tillbaka det som vi en gång lånat,
som ett monument tronar den och påminner om det som en gång varit. 
Den ruffiga betongen mitt bland den grönskande sommaren fascinerar mig.
Det är alltid betraktarens öga som får sätta betyget, men sett med mina ögon så är det vackert.

Sådan är jag.
Allt Gott !
Åse 

små snabba fötter

Blå himmel, solen lyser som en stor gul lampa, gräset är frodigt och vinden ljum. Det är ljuvligt juniväder och på små snabba fötter rusar de rakt in i sommargrönskan.
Glada ungar är lyckliga ungar och lyckliga ungar får mitt hjärta att svämma över av välmående.
Medan de små snabba fötterna hoppar och skuttar följer jag och kameran efter lite på avstånd det går inte att bry sig om skuggor och motljus för de små snabba fötterna springer fort längs slingriga skogsvägar.
Så plötsligt hittar man något på marken, något som bara kan ses med småbarns ögon, något man måste undersöka, länge och noga.

Sommar, och busiga trollungar livet kan inte bli så mycket bättre.

Allt Gott ! 
Åse 

 

 

Vårhallen

När världen är upp och ned och fram och bak och inget är som vanligt, händerna är torra som fnöske och har nog aldrig blivit så mycket och noggrant tvättade någonsin.

Det är då huvudknoppen säger nu packar vi resväskan och åker till Mallorca, släng ner bikinin, solkräm och ett glatt humör så ger vi oss iväg.  Då vaknar det sunda förnuftet och talar om att de går ju inte, nu får du lugna ner dig, stuva in man, hund och kamera i bilen och njut av det du har närma.
– Så fick det bli…….

Strax norr om Simrishamn ligger den minst sagt klippiga Vårhallen insprängd i den Österlenska sandstranden.
Tidig vår huserar öringfiskarna här och fram emot sommaren byts de ut mot lättklädda familjer och välfyllda picknick korgar.
En plats på Himlajorden en plätt av änglamark.
Vårhallarna är helt enkelt berggrunden som spolats ren av vågorna,
En fridfull stämning med naturen i centrum.

Allt Gott !
Åse

 

När konstnären är okänd

För en tag sedan hörde jag talas om en plats med läckra graffitimålningar.
Som jag har farit runt och letat.
Så mycket visste jag att de skulle finnas vid en f.d skjutbana, jag kan villigt erkänna att jag har besökt en och annan utan resultat, lika besviken varje gång. 
Men plötsligt händer det, precis när jag tänkte ge upp och vända bilen hemåt ser jag något i ögonvrån. Där mitt i skogen hittade jag de mest formidabla konstverk.
Vilken lycka !

Graffitin började utvecklas i USA på 1970 talet, uppförda i de offentliga rummen på väggar, murar och tåg. En del kallar det klotter andra kallar det konst.
Där mitt i skogen på en betongvägg stoltserar de på rad, lite gömda och kanske bortglömda.
Alla har de en ”tag” eller sprejsignatur, jag blir i alla fall nyfiken, vilka är de konstnärerna och vad vill de säga med sina alster.
Någon har målat och faktiskt lagt ner sin energi och själ för att skapa en bild, precis som alla konstnärer gör.
Jag botaniserar kliver närma tar några steg tillbaka, vänder bort blicken tittar igen.
Jo man upptäcker någon ny liten detalj hela tiden.

Nu vet jag ju var de finns, så jag tror minsann att jag ska ta mig en tur dit igen någon annan dag, titta på dem lite med båda ögonen lite med bara vänster öga och lite med enbart höger öga, mest för att jag tycker det är ett jäkligt kul konstgalleri mitt i skogen.

Allt gott !
Åse 

 

 

mitt marco objektiv och jag

Vi kommer inte riktigt överens mitt macro objektiv och jag, eller …..jag förstår mig inte riktigt på honom. Jo, jag har bestämt mig för att det är en han, för vi är lite som kvinnor från Venus och män från Mars eller Yin och Jang. 

Han har så många knappar och inställningar som jag inte förstår mig på, jag vrider lite här och trycker lite där utan att riktigt veta vad jag gör.

Bästa stället för oss att umgås på är just nu utomhus där det knoppas och har börjat blomma, jag stryker honom medhårs och talar om att vi nog kommer att bli vänner en dag, även om det kanske tar sin lilla tid.

Jag märker att han skrattar lite bakom min rygg och tänker du borde nog gå en kurs.
Men om 8 bilder av si så där 150 är något så när då tror jag att vi är på god väg.
Jag ger inte upp, vi kämpar vidare och en dag ska vi bli ett bra par, men innan dess ska jag gå en online kurs.

 

Allt Gott !
Åse